Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigarne med sin öfverlägsna krigskonst och beväpning segra öfver
sina fiender. Pieter Maritz såg i andanom zuluerna underkufvade
och Englands magt betryggad i hela Sydafrika. Engelsmännen
ansågo Afrika som sin egendom och ville i sin jernring intvinga
alla dess länder, och efter zulukrigets slut skulle de uppträda
ännu mera befallande mot boerna än förut. Skulle det någonsin
lyckas att befria den Sydafrikanska republiken ur ringen?
Marschen fortsattes. Boerryttarne, La Trobe Lonsdales
swazi-trnpper, Cooks lätta kavalleri, de beridne basutos och Humbatis
zulu-trupper voro alltjemt främst. En brokig sammansatt här var det, som
ryckte fram mot Ulundi. Negrerna voro till en del i europeisk
drägt, i aflagda uniformer, ehuru med nakna ben och fotter, då
benkläder och skodon besvärade dem för mycket. På de svarta
hufvudena sutto hjelmar, tschakoer, boerhattar eller svarta
cylinderhattar med slöjor. Flere tusen oxars råmande och smällarna
af de långa piskorna blandade sig med högländarnes och de
skottska musketerarnes melankoliska sång, hvilkas uniformer
sällsamt passade i det afrikanska landskapet. Mulåsnor från
Sydamerika och hästar från Tyskland, Ungern och Ryssland betade
under palmer och euforbier. Larmet skrämde bort lejon,
leoparder och hyenor så väl som antiloper ur härens väg.
Pieter Maritz fick först sigte på Ulundi och kraalerna kring
hufvudstaden. Det var den 2. Juli. Han kom ridande på en
gångstig med två boer bakom sig och ett dussin zuluer på ömse
sidor, hvilka genomspejade den täta skogen. De förmodade
att Tschetschwajos trupper voro i närheten. Forsigtigt undersökte
de marken för att finna fotspår och ofta lade de sig ned och
lyssnade. Det var afton, och skogen erbjöd en fantastisk anblick.
Trädens stora rötter, som sköto upp ofvan marken, slingrade sig
om hvarandra till underliga bilder, den afrikanska eken och lignum
vitce bildade ett skuggrikt tak och en nästan ogenomtränglig
vildmark. Nu klef Jager ned för berget, och ett klart vatten porlade
i dalen. Det rann sqvalpande ned från klipporna, och dess hvita
skum lyste vederqvickande. Med förtjusning störtade sig de svarte
i vattnet, och äfven Pieter Maritz erfor behag af bäckens svalka,
då han red igenom den. Snart var hästen åter uppe, och skogen
glesnade. Pieter Maritz höll stilla hästen på en höjd och gömde
sig bakom träden; zuluerna stannade jemte honom i skuggan.
De spejade ut öfver slätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
