Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det dragonerna jagade efter dem. Pieter Maritz tvang sig
qvar i sadeln och följde dragonerna vid löjtnant Dubois’ sida.
Redan trodde öfverste Buller, att han tillkämpat sig en lätt
seger, ty Ulundi låg nu midt framför honom, då det förföljande
kavalleriet stod framför en lång, djup klyfta, och väl tvåtusen
zuluer, som legat gömda i den, bröto fram till attack. Den lilla
afdelning, som flyktat, visade sig nu blott vara en svag förtrupp,
hvilken haft till uppgift att locka kavalleriet i ett bakhåll. Men
det heta blodet och vanan att angripa föranledde zuluerna att
icke rätt genomföra sin plan och omintetgöra sjelfva verkan af
sin krigslist. I stället för att blifva liggande i klyftan och skjuta,
kastade de bössorna på ryggen och angrepo med sköld och assagai.
Ett häftigt handgemäng uppstod. Assagaierna fiögo tätt som
hagel genom luften, och spjut och sablar korsade hvarandra.
Pieter Maritz hade hängt bössan öfver axeln och fäktade
med det tveeggade svärdet. Med lugn sinnesnärvaro höll han
sig på vakt och undvek de lätta, flygande spjuten. Nu blef han
på en gång angripen af två krigare. Den ene högg tag efter tygeln,
den andre kom med stötassagaien från sidan. Men Jager stegrade
sig, så att zuluns grepp förfelade tygeln, och Pieter Maritz, vänd
åt sidan, högg af all kraft efter den man, som ville genomborra
honom. Zulun höjde skölden, men den goda klingan från
vapensmeden i Toledo klöf den och träffade zulun i pannan, så att
han störtade. Derpå kastade sig den vige boersonen med ett
raskt språng af hästen mot den andre mannen, och Jagers hofvar
lade fienden till marken.
En djerf officer vid Pieter Maritz sida tillropade honom i
detta ögonblick sitt bifall. Det var lord William Beresford, som
med sin sabel högg sig väg genom den svarta hopen. En zulu
stod rätt framför honom, en svart jette med hvit sköld, som ville
trotsa engelsmannens angrepp. Lord Beresford stötte sin sabel
midt igenom hans sköld, så att mannens bröst derjemte
genomborrades. Nu fick Pieter Maritz se sin vän lord Adolphus
Fitz-herbert i stort trångmål. Han var omringad af fyra zuluer och
tycktes knappt kunna värja sig för dem. Blodet rann utför
rappens hals, och hjelmen hade fallit af ryttarens hufvud. Pieter
Maritz glömde sin egen välfärd och skyndade vännen till hjelp.
Han red förbi en svart, som grep efter tygeln, och högg raskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
