- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
320

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp till attack. Men när kolonnerna marscherade fram och nedstego
till det låga vattnet vid vadstället, visade sig till européernas förvåning
ingen enda fiende, som ville störa öfvergången. Först gingo
boerna öfver och posterade sig i buskverket på andra stranden,
för att med bössorna i handen vara redo, om någon oväntad
stormning skulle inträffa. Men ingen zulu visade sig. Efter dem
följde det långa tåget af infanteri, derpå artilleriet, som stälde upp
sig på andra stranden, så åter infanteri, derpå kavalleriet och
efter det hela den brokiga, af vapen blixtrande hären.

På andra sidan formerade lord Chelmsford samtliga massan
på ett egendomligt sätt. Han hade att utan förskansningar rycka
fram och kämpa på öppna fältet, han visste, att en attack skulle
komma, och ville vara forsigtig. Icke i kolonner utan i fyrkant
ville han rycka fram, för att hvart ögonblick vara rustad. Sex
tusen man förde han i det afgörande slaget. Den öfriga hären
stannade under stark betäckning i lägret på andra sidan floden.
Kavalleriet var skickadt i förväg för att undersöka terrängen.

Pieter Maritz förundrade sig öfver, att man ej såg till fienden.
Hvar gömde sig zuluregimentena? Hvart hade prins Dabulamanzi
tagit vägen? Han brann af begär att få veta, om den tappre
härföraren, som han träffat med sin värja och som dervid sjunkit
från hästen, verkligen åter stode i spetsen för armén eller om
han bedrogs af någon likhet. Bekant med omgifningen kring
Ulundi, vågade han sig långt fram och kom väl tusen steg före
de andra boerna. Då han sålunda jagade fram öfver slätten,
tycktes det honom, som märkte han en rörelse i fjerran, nära
kraalen Lickasi, hvarest han visste, att det fanns en kulle med
vidsträckt utsigt. Den lilla kraalen Lickasi var en af
Tschet-schwajos favoritplatser och dit drog sig konungen tillbaka under
stark hetta för att njuta af den friskare landtluften.

Pieter Maritz såg sig om. Den engelska fyrkanten syntes
ej längre, ryttame bakom honom voro endast helt små figurer.
Skulle han fortsätta? Han förlitade sig på Jager och sprängde
framåt. Då upptäckte han efter några minuter det, som han
förmodat, han såg konung Tschetschwajo. Omkring två tusen man
kunde vara uppstälda vid foten af kullen och han kände igen
gardets prydnad och vapen. Männen stodo orörliga, med skölden
på armen i flere långa led bakom hvarandra som vakt, och uppe
på kullen var en tät hop samlad, hvilken på de glänsande ringarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free