Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket de förra regimentena smultit tillsammans. Många helt
unga män voro inskjutna i de äldres led. Tydligt igenkände han
äfven på detta afstånd prins Dabulamanzi, som midt i kulregnet
syntes på en svart häst bakom sin slaglinie. Han vinkade bakåt
och lät sin reservtrupp springa fram för att understödja den
främre truppens angrepp.
Samtidigt bröto nu den fiendtliga midten och högra flygeln
upp under Sirajos befäl, och elden blef allmän, i det att flyglarnas
yttersta ändar samman slöto sig och angrepo engelsmännen i
ryggen.
Pieter Maritz höll sin blick hufvudsakligen rigtad på
Dabulamanzi, hvilken syntes honom mest värd uppmärksamhet. Han
sprängde med spjutet i högsta hugg längs linien och dref sin
flygel och midten till angrepp. Och zuluerna lydde. De föraktade
det dödande blyet, som ryckte bort man efter man i deras led, och
stormade framåt. En del var nu på trettio fots afstånd från den
dödssprutande fyrkanten. De engelska soldaterna sågo de hotande,
svarta ansigtena, med den höga hufvudprydnaden, alldeles inpå
sig. Men endast få, endast de lyckligaste bland de tappre, kommo
närmare. Elden var mycket starkare än vid Gingilowo, ty artilleriet
var talrikare; i dag sköto äfven fyra led samtidigt med
Martini-Henry-gevär, och oaflåtligt försågo de soldater, som sprungo fram
och tillbaka mellan skytteleden och ammunitionsvagnarna,
patronköken och magasinen med nya patroner. Ingen tapperhet kunde
hjelpa de nakna och utan skydd uppför berget springande zuluerna;
de störtade massvis till marken. Blott Dabulamanzi, ehuru
beständigt utsatt för elden, blef som genom ett under vid lif. Han
syntes öfverallt, der faran var störst, medan Sirajo höll sig mera
tillbaka. Han tillropade de vikande, han förde åter och åter
fram sammanrafsade hopar, och rundt omkring honom stupade
manskapet. Men han blef qvar på sin häst.
Flere än en gång grep Pieter Maritz efter sin bössa och trodde
sig godt om att kunna skjuta ned prinsen. Engelsmännen sigtade
ej, de sköto i högen; ingen boer stod i främsta ledet. Men en
känsla af försyn höll boersonen tillbaka. Han ville icke fälla den
tappre mannen. Hade han ej dött för värjstöten vid Gingilowo,
ville väl en högre bestämmelse ej, att han skulle falla för den
hand, som då förde svärdet. Pieter Maritz fördristade sig icke att
skjuta på Dabulamanzi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
