Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besegrande blifva sjelfständiga herskare inom sitt område, kommo
med sina anhängare till den mägtige segrarens läger och hyllade
honom. Tschetschwajos magt föll sönder i smulor.
Indunamän-nen berättade, att konungen blott hade sextusen man omkring
sig, och med dem hade han dragit åt nordost för att fly till sitt
rikes aflägsnaste, vildaste trakter.
Lord Chelmsford mottog vänligt alla indunamännen, berömde
dem för deras foglighet och lofvade dem engelskt understöd för
sina sjelfständighetsplaner. Hans trupper följde under tiden
konungens spår. Först gingo de till Mainze-kanze, hvarest konungen
gjort halt, enligt hans förrädiska höfdingars utsago.
På vägen dit red Pieter Maritz tillsammans med löjtnant
Dubois en afton i spetsen för en boerskara genom det bergiga
landskapet, då han blef varse Humbati, som ilade framåt, förande
med sig öfverste Barrow, en af de engelska befälhafvarne.
Humbati hade efter segern vid Ulundi blifvit en mycket ansedd och
aktad person bland sina landsmän, och dessa eftersträfvade nu
hans vänskap lika ifrigt som då han förr var konungens
gunstling. De sågo i honom Zululandets blifvande herskare. Men
han bibehöll det dystra väsende, som Pieter Maritz märkt hos
honom redan i lägret vid Tugela, och det tycktes boersonen, som
drefves han mer af hämdlystnad än af äregirighet.
Aftonen var månljus, och det silfverhvita skenet gaf ett
hemlighetsfullt utseende åt alla föremål, under det klipporna och träden
ofta antogo underbara gestalter. Öfverste Barrow hade en
afdel-ning dragoner efter sig, och vinkade åt löjtnant Dubois att
likaledes följa efter med boerna. Humbati gick med lätta steg
framför, och officerarna och manskapet följde efter honom i en
sidodal. Vägen blef svårare och svårare, och blott med möda
följde ryttarne den framåtilande zulun. Dalen var trång och
dyster; endast öfver trädtopparna såg man en strimma af den
klara natthimlen, och stjernorna tindrade klart, då de varsnades
från mörkret der nere. Slutligen var dalen slut, och en öppen
plats, rundt omkring begränsad af långsluttande höjder, visade
sig. Här stodo blott enstaka, mindre träd, ett slags palmer, och
flere väldiga klippblock lågo här och der, till en del öfvervuxna
af gräs och slingerväxter. Det var en plats, som såg ogement
enslig och undangömd ut.
Humbati gjorde halt och talade några ord, helt sakta, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
