Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversten, hvarpå denne lät en hop soldater sitta af. Med dessa
närmade sig Humbati en mängd klippblock och började
undan-rödja stenarna. Pieter Maritz såg nu, att under de liksom af
naturen utan ordning sammanslungade stenarna, en regelbunden
klippbyggnad visade sig, ej olik en oerhördt stor kista. Stenarna
voro stora och platta samt lågo i skilda lager. Humbati sköt på
en af dessa stenar, som stod på kant, och med soldaternas hjelp
fick han den att falla i en handvändning, och nu visade sig
bakom den ett tomt rum, som stenen tillslutit i egenskap af dörr.
Officerarne och äfven Pieter Maritz närmade sig hvalfvet och sågo,
att det var fyldt med glänsande föremål. Guldringar och metallkäril,
sammansnörda säckar, i hvilka antagligen funnos tyg och
strutsfjädrar, samt alla sådana saker, som Pieter Maritz sett såsom
dyrbarheter vid Tschetschwajos hof, voro hopade i detta stenhvalf.
Humbati hade åt de hvita förrådt konungens skattkammare.
Men i detta ögonblick, då allas ögon, fulla af nyfikenhet
blickade in i den mörka hålan och Humbati hemtade fram ett
af de glänsande föremålen, på hvilket månskenet lekte, förnams
ett vildt skrik, och i nästa sekund blef en hög, svart gestalt
synlig och strax derpå en skara zuluer, hvilka kommo springande
utför den midt emot liggande branten.
Det var ett ögonblick af högsta fara; det kände Pieter Maritz.
Han sprang genast af hästen och tog bössan i hand. Liksom
han, voro de öfriga boerna skyndsamt i gräset och stridsfärdiga,
och engelsmännen följde exemplet och uppgåfvo sitt sätt att strida
till häst. Skott ljödo i natten, och den hemlighetsfulla, stilla
platsen, der konung Tschetschwajo gömt sina skatter, förvandlades
till en larmande stridsplats.
Så mycket Pieter Maritz än var upptagen af sig sjelf och
Jager, kunde han ej taga blicken från den först synliga gestalten.
Han hade känt igen Dabulamanzi. Pieter Maritz såg, att
konungens broder icke tycktes märka någon annan fiende än Humbati,
förrädaren. Han rusade mot denne, och en vild tvekamp
förestod, ty Humbati tänkte ej på flykt. Icke en fotsbredd vek han
tillbaka, utan der han stått, framför ingången till skattkammaren,
blef han stående och inväntade sin fiende. Han hade en bössa
på axeln såsom äfven Dabulamanzi; men i denna kamp, då det
personliga hatet mellan de båda männen skulle fälla utslaget,
försmådde de det främmande eldvapnet, kastade från sig bössorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
