- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
341

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade svarta, blixtrande ögon. En del voro gråhåriga och buro
hår och helskägg, som aldrig kommit i beröring med kam och
rakknif, men många voro unga och smärta, samt hade
uppenbarligen med mycken omsorg vårdat sitt yttre. Alla voro högväxta
och bredaxlade och hade starka lemmar samt stodo och gingo
med kraft och ungdomligt lugn; och deras manliga uppträdande
uttryckte sjelfförtroende och fasthet. Granna figurer funnos bland
dem, män med herkulisk kroppsbyggnad och stolta, modiga
an-sigten, och få voro under sex fot långa; och öfver hufvud taget
var det en skara, som väl intet annat land kunnat uppvisa, så
egendomlig i dess kraftfulla, trotsigt djerfva väsende. Drägten
var den samma hos alla, ehuru små olikheter kunde förefinnas.
Alla buro den bredbrättade hatten, dock var den här och der
olika till formen och stundom prydd med en fjäder. Den ene
lät brättet hänga ned öfver ett dystert ansigte; den andre bar det
käckt uppvikt på sidan eller framtill och fäst med ett spänne för
att visa de skarpt mejslade dragen med det prydliga skägget. En
mörk blus eller ett läderkyller eller också en grof klädesjacka,
under hvilken skjortkrage och halsduk tittade fram, omslöto det
breda bröstet, och de långa, muskelstarka benen voro instuckna
i läderbyxor och långa ridstöflar, hvilka emellanåt voro försedda
med remmar och hakar.

I boernas krets befann sig äfven den gamle baas van der
Goot, och bredvid honom stodo många andra män från den
nordliga församling, till hvilken Pieter Maritz hörde. De hade
lemnat familjer, hjordar och hus för att hörsamma presidentens
upprop.

Denne vinkade nu med handen till tecken, att han ville tala,
och sade, sedan det blifvit tyst, med djup, full stämma: »Mina

vänner, af er härvaro sluter jag till er beredvillighet att
understödja den politik, som republikens belägenhet tyckes kräfva, och
jag tackar er i statens namn för er ifver. Jag vet, hvilket offer
I gjort, då I lemnat edra lönande sysselsättningar för att
gripa till vapen, men med den Allsmägtiges hjelp hoppas jag, att
detta offer skall leda till en vinst, som rikligen skall ersätta er.
Icke som trodde jag, att krig i allmänhet är oundvikligt. Krig
är något fruktansvärdt, och i synnerhet är krig mot andra kristna
icke behagligt för Den högste, om det icke är alldeles nödvändigt.
På grund deraf skall från regeringens sida intill det sista allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free