Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå stängdes han jemte landsmannen in i ett stenhus, utanför
hvilket en skyltvakt posterade.
För Pieter Maritz var det en stor tröst i hans sorgliga
funderingar att icke vara ensam, utan kunna utbyta sina tankar med
en olyckskamrat. Denne, en äldre boer, hade lemnat hustru och
barn, hem och hjordar för att tjena fosterlandet, och i hans
markerade drag och hela hans hållning stod det beslutet utpregladt,
att han ärnade bära lycka eller olycka med samma jemnmod.
Han satt med pipan i munnen vid bordet, och hufvudet stödt i
handen, och svarade blott sparsamt eller endast med en nick på
sin lifligare yngre kamrats klagoutgjutelser.
Följande morgon körde en liten öppen, fyrspänd vagn upp
framför huset, och fångarna fingo befallning att sätta sig i den. Två
polismän med sablar och revolvrar satte sig bredvid dem och
fastgjorde deras händer med handklofvar. Derpå steg en boer
af engelsk härkomst upp på kuskbocken och satte hästarna i
gång. I rask fart gick färden mot vester, på den landsväg, som
leder till Potschefstroom.
Polismännen höllo sträng uppsigt öfver fångarna. De visade
dem revolvrarna och förklarade för dem, att de, vid första
rymnings-försök, skulle göra bruk af dem. Då man under vägen gjorde
halt vid gästgifvargårdarna för att låta hästarna pusta, samt fodra och
vattna dem, blefvo visserligen kedjorna lösta, men en polisman
med revolver i hand stannade likväl hos dem. Pieter Maritz
tänkte på sin resa med den skrattlystne underofficem vid
zulu-krigets början, då han likaledes varit fånge. Huru mycket värre
denna resa var! Huru mycket angenämare det då varit på Jagers
rygg, huru gladt i jemförelse med i dag! Han kände sig
förskräckligt förödmjukad af kedjorna, och hela verlden syntes
honom svart.
Tre hela dagar voro de på väg, och uppför berg och utför
berg rullade vagnen genom det högländta södra Transvaallandet.
Längtansfullt sväfvade fångarnes blick omkring efter en möjlig
räddning. De visste, att boerna samlade sig på tiere orter i
landet för att i väpnade skaror tåga till hufvudstaden och sydöstra
gränsen. Om blott en af dessa skaror velat möta dem och befria
dem! Men några vapen syntes ej till, landet föreföll helt fredligt,
och de boer, som de träffade på vägen, körde helt lugnt sina
oxvagnar och aktade föga på fångtransporten. Polismännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
