- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
354

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skymde under flere minuter måne och stjernor. Pieter Maritz
lyssnade under spänning och märkte att bullret upphörde. En
stund var det alldeles stilla; men så hördes ett annat ljud, som
tycktes vara mycket nära och liknade skjutandet af en tung kropp
på marken. Strax derpå syntes en gestalt i rummet, hvilken
liksom sväfvade ned från himlen, ty den dinglade med fotterna i
luften och höll sig fast i taket, samt hoppade derpå elastiskt ned
på golfvet. Till sin förvåning igenkände Pieter Maritz, då rummet
i detta ögonblick blef något ljusare, en naken, svart figur och
Swaziregnmakarens illpariga ansigte. Han hade ett slags mejsel
mellan tänderna och ett bylte öfver ena axeln.

Åfven regnmakaren måtte hafva igenkänt Pieter Maritz, ty
hans i början häpna min förbyttes i ett leende, och han utstötte
ett litet rop af förundran. Derpå tog han mejseln ur munnen
och löste upp sitt bylte. Det innehöll hans kläder: en ylleskjorta
och ett par byxor. Han klädde sig och sade, att han länge suttit
fängslad der uppe och ämnade fly genom fönstret.

Minnet af förflutna tider, af den gamle missionären, af
vistelsen vid Tschetschwajos hof väcktes lifligt hos Pieter Maritz, och
denna välbekanta persons framträdande upplifvade hans nästan
slocknade hopp. När regnmakaren brutit sig igenom taket,
skulle väl detta fängelse äfven på något ställe kunna släppa ut
honom. Han gick med regnmakaren fram till fönstret, och de
pröf-vade jernstängerna. De voro starka, och man hade fastgjort dem
mycket väl i steninfattningen, men med regnmakarens instrument
skulle det väl låta sig göra att bryta loss dem. Men ett svårt
hinder visade sig: der nedanför gick skyltvakten.

Regnmakaren var mycket nedslagen. Han kastade sig på
golfvet och snyftade.

»Huru har du kommit hit? Gör du icke regn nu mera?»,
frågade Pieter Maritz på zuluspråket.

»Jag sitter fängslad för Eidibi», svarade han på bruten
engelska. »Jag har många diamanter, och om du vill hjelpa mig att
komma härifrån, vill jag rikligen belöna dig.»

»Min bästa belöning vore att sjelf slippa ut», sade Pieter
Maritz, »men jag vet icke, huru vi skola bära oss åt att komma
härifrån. Huru har du kunnat bryta dig igenom taket?»

Regnmakaren visade sitt jerninstrument. Det hade visst
ursprungligen varit en regel, men var nu spetsadt och skarp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free