Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han befann sig i ett vindsrum af ansenlig höjd. Då regnmakaren
lyckligt kommit på fotterna, stod han så lågt, att Pieter Maritz ej skulle
kunnat hoppa efter utan fara att skada sig. Regnmakaren
lösgjorde sig emellertid från strecket och letade. Derpå vände han
tillbaka och meddelade, att han funnit en dörr, som vore lätt att
bryta upp. Men huru skulle Pieter Maritz komma ned? Han
försökte att fastgöra strecket för att kunna hala sig ned på det,
men hans bemödanden voro fruktlösa. Slutligen stötte han med
all kraft det spetsiga jernet mellan två jernblecksplåtar för att
fastbinda strecket vid det. Men i det samma halkade venstra foten
på det af vätan slippriga taket, och han kände Sig till sin fasa
glida utför. Han försökte hejda farten med armbågar och knän,
och med händerna höll han fast i jernverktyget och strecket, men
utan framgång. Han rullade väl tio fot utför och föll öfver
takkanten ned.
I detta ögonblick genomfors han af vissheten om en snar
död och såg sig i andanom ligga krossad på marken. Med blixtens
hastighet ilade hans förgångna lif förbi honom, och han såg sin
gråtande moder, som han aldrig mera skulle få återse, stå
framför sig. Men just som han skulle störta utför, fick han en häftig stöt
och kände sig stödd med armbågarna i takrännan. Med öfre
delen af kroppen var han uppöfver takkanten, benen hängde i
luften, och endast armarna hade en hållpunkt. Instinktmessigt
böjde han sig framåt och pressade sig med hela sin styrka mot
rännan, och som genom ett under lyckades det honom att hejda
fallet. Mejsel och streck höll han ännu i händerna. Han kramade
sig fast och försökte få upp ena benet. Men då han drog upp
det högra knäet och satte det på kanten, greps hans hela kropp
af en häftig smärta, liknande kramp, så att han blef hängande
som förlamad. Först småningom släppte krampen honom, och nu
lyckades det Pieter Maritz, medan han i sin nöd bad ett varmt
Fader vår, att få upp högra benet och derpå med hela kroppen
komma upp på taket. Han drog ett djupt andedrag och satt
stilla en stund för att hemta ny kraft. Då föll det honom in, att
det kanske vore en möjlighet att glida nedför vattenrännan.
Han följde takrännan till hörnet, men ehuru han här fann det
ställe, der denna ledde nedför, så blef han likväl bedragen, ty
taket sköt för långt ut, och rännan gjorde en alltför tvär krök,
för att han skulle kunna fatta tag i den lodräta fortsättningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
