Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trappan. På vägen hörde de redan folkmassan komma närmare,
skott lossas, och stim och rop och skrik. Fångarna hade vaknat,
skreko och knackade på dörrarna samt voro uppenbarligen
förskräckta. Pieter Maritz stannade. »Vi skola släppa ut min
landsman», sade han. Och så knackade han på flere dörrar och
ropade boerns namn. Snart fann han rätta dörren och hörde
det rätta svaret. Då satte han jernet mellan dörren och posten
och bände af alla krafter. Men den starka, jernbeslagna dörren
gaf ej vika, ehuru äfven boern inifrån lade till med sin breda
skuldra.
På en gång hördes ett förskräckligt brak, som tog öfver allt
annat larm, och för ett ögonblick nedtystade bullret både i
fängelset och utanför. Det fasta huset darrade och knakade, och en
ångestfull tystnad lägrade sig öfver skådeplatsen för tumultet.
Strax derpå uppstämdes likväl ett vildt tjut alldeles utanför huset,
flere skott lossades å nyo, och Pieter Maritz hörde, hur folket
trängde in i fängelset. På några minuter fyldes trappan och
gångarna med arbetare. I det röda fackelskenet såg man många
kaffer och äfven några hvite, väpnade med yxor och hackor,
storma genom korridorerna. De sönderhöggo celldörrame och
släppte ut fångarna. Äfven den dörr, som Pieter Maritz
för-gäfves sökt bryta upp, flög nu i spillror under yxhuggen, och
fången kom ut. Pieter Maritz skakade gladt hand med honom,
och derpå sökte de båda boerna jemte regnmakaren undkomma
tumultet.
Nere i förstugan lågo sårade män eller döda kroppar, och Pieter
Maritz vände sig med fasa bort från denna syn. Blott spillror
af porten funnos nu qvar, och i stället för tröskel var det ett
stort hål. Arbetarne hade med dynamit skaffat sig inträde. Med
svårighet trängde flyktingarna sig fram genom hopen, som gripits
af förstörelseraseri, och kommo ut i det fria. Men regnmakaren
hade försvunnit i trängseln och måtte hafva försökt rädda sina
gömda diamanter, hvarvid sällskap var honom olägligt.
Det kom nu de befriade boerna mycket väl till pass, att
den äldre af dem kände till landet. Efter en stund hade de
uppnått fria fältet, och med innerlig tacksamhet mot Gud såg Pieter
Maritz tillbaka på det förhatliga Kimberley, under det att solen
nu uppgick och öfvergöt hans hjerta med friskt mod liksom
landskapet med guldskimmer. De uppsökte en mil från staden en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
