- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
362

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

guvernören öfver Natal och Trans vaal, generalen sir George
Pomeroy Colley, hade gifvit ordre om förstärkning af garnisonerna
i Transvaal. Derpå hade regeringen i Transvaal förklarat krig,
och boerna hade omedelbart ryckt ut. De hade den 20. December,
nu för sex dagar sedan, öfverfallit en del af det 94.
infanteriregimentet, som under öfverstlöjtnant Anstruthers befäl
marscherade från Lydenburg till Pretoria. En noggrann beskrifning
här-öfver stod att läsa i tidningen. Först hade boerna, som dykt
upp rundt omkring den engelska kolonnen, uppfordrat
öfverst-löjtnanten att vända om. Han hade svarat, att han hvarken kunde
eller ville handla mot ordren, som lydde, att han skulle
marschera på Pretoria. Då hade boerna sagt, att de hade skickat
krigsförklaringen och skulle angripa honom, om han ej vände
om. Hvaremot han invändt, att han med vapen skulle
tillbakavisa angreppet. Då slutade underhandlingen, och striden började.
Det var vid Bronkers Spruit, på vägen mellan Lydenburg och
Pretoria. Boerna hade på afstånd skjutit från tre sidor och inom
kort sträckt ett hundratjugu engelska soldater jemte alla
officerarne till marken. Återstoden af kolonnen, omkring
tvåhundrafemtio man hade tagits till fånga. Denna strid hade varit tecken
till en allmän resning, och nu voro garnisonerna i Pretoria och
Potschefstroom inneslutna i sina fästen och belägrades.

Pieter Maritz läste denna berättelse med högt klappande
hjerta. Han längtade till sina landsmän, och hans tankar hängde
fast vid hans häst och bössa.

»Jag går till presidenten Brand», sade han beslutsamt till
sin kamrat. »Jag skall bedja honom förse oss med hästar och
vapen, så att vi kunna begifva oss hem.»

Den äldre boern, långsammare i tanke och beslut, nickade
och förklarade sig instämma i detta förslag. Redan samma
eftermiddag gick Pieter Maritz till presidentens hus. Det var en vacker,
tvåvånings byggning, och Pieter Maritz såg, då han nalkades det,
en familj samlad i ett af rummen på nedre bottnen. Fönstren voro
öppna, och han såg tydligt en gammal herre och flere unga damer
sitta kring kaffebordet, medan en äldre dam satt vid en flygel och
spelade mycket vackert. Af en betjent, som stod utanför porten,
hörde Pieter Maritz, att den gamle herrn var presidenten sjelf.
Inga svårigheter gjordes för hans inträde, utan på enkelt
borgerligt vis fördes han in och mottogs i arbetsrummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free