Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och haden I inga förluster?»
»Jo då», sade farbrodren. »Jan Greyling fick sig en beta.
Han hade ej ordentligt skydd, och en kula snuddade förbi hans
venstra skuldra. Men nu går han uppe igen.»
Pieter Maritz sof i sin farbroders vagn, och tidigt nästa
morgon steg han upp och anmälde sig hos general Joubert,
som uppbådat tio andra boer att rida tillsammans med Pieter
Maritz. Det var endast unga karlar med snabba hästar, och
generalen tillsade dem, att de skulle följa och lyda Pieter Maritz,
emedan han var den mest krigserfarne.
Pieter Maritz kände till trakten. Drakbergen hade han redan
många gånger passerat, först längre i norr på sin resa till Titus
Afrikanen och till Zululandet, sedermera de sydligare delarna på
sina ridter från Isandula och med de frivilliga under löjtnant
Dubois. Den del af bergskedjan, som han nu skulle genomsöka,
strök fram ej långt från Rorkes Drift och från skådeplasten för
de första striderna under zulukriget.
Boerna ville icke trötta ut sina hästar, och derför tillryggalade
de icke vägen fram till bergskedjan på en dag, såsom de hade
kunnat, utan redo första dagen endast till Vaalfloden, tillbragte
natten på stranden under bar himmel och redo följande dag till
foten af berget, nära invid gränsen till Natal. De hvarken sågo
eller hörde till några engelsmän. De redo vidare, och Pieter
Maritz delade sin skara i två hopar. Fem ryttare gingo öfver
Buffalo, till flodens venstra strand, och skulle följa längs efter den.
Pieter Maritz stannade med de andra fem på den väg, som leder
på högra stranden till Newcastle. Det blef aftaladt, att de åter
skulle träffas, så framt ingenting inträffade under vägen, vid
vadstället norr om Newcastle.
Pieter Maritz red med sina följeslagar en banad väg öfver
berg och dal och kom till många värdshus och ensamt liggande
landtgårdar. Han var här på fiendemark och framryckte
forsigtigt, i det att alltid en boer red förut och gaf de efterföljande
tecken, att allt var lugnt. Sålunda anlände de till »Coldstream
Inn», derpå till en farm, som hette Langes Nek, så till Hatleys
hotell och slutligen mot aftonen till farmen Schaius Hoogte. Allt
var lugnt, fienderna syntes icke till, och de boer, som de träffade
på vägen, visste ingenting om den engelska armén. De värdshus,
som höllos af engelsmän, hade de undvikit. Från Schains Hoogte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
