Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej var någon officer i uniform, som nalkades, ty han gjorde sig
skjutfärdig och ropade: »Stanna, eljest skjuter jag!»
Men han hade ej beräknat boersonens raskhet. I ett tag,
var Pieter Maritz honom inpå lifvet och fattade med ena handen
tag i gevärslåset, medan han med den andra grep soldaten om
strupen. »Icke ett ljud eller är ni dödens!», hviskade han i
mannens öra.
Soldaten vred sig under jerngreppet och hade ej ens kunnat
ropa, då han ingen luft hade. Pieter Maritz tryckte ned honom
till marken och hvisslade sakta, så att kamraten kom till och ryckte
åt sig den fångne soldatens gevär.
»Ni följer med oss, vän», sade han till den stönande soldaten,
»och om ni är alldeles stilla, skall intet ondt vederfaras er. Jag
släpper er strupe med vilkor, att ni tiger. Men ropar ni på hjelp,
är ni ögonblickligen dödens man.»
Soldaten nickade till tecken, att han skulle lyda, och Pieter
Maritz lät honom då resa sig. Qvidande stod den unge
engelsmannen och stirrade häpen på boerna.
»På det att ni ej måtte springa er väg, skola vi vidtaga en
liten försigtighetsåtgärd», sade Pieter Maritz. Han spände af
soldaten patronköket och öfverlemnade detta jemte geväret åt sin
kamrat. Derpå tog han upp sin knif och afskar fångens hängslen,
så att han med båda händerna måste hålla sina byxor, om de ej
skulle falla ned. »Nu, framåt marsch!», sade Pieter Maritz, och
boerna återvände med sin fånge framför sig. I närheten af huset
stannade likvisst Pieter Maritz.
»Hör», sade han till sin kamrat, »du kan ensam föra pojken.
Han vet ju, att du dödar honom, om han är motspänstig. För
honom till de andra och lemna honom vid hästarna. Två af er
skola stanna hos hästarna, och de andra till fots komma hit. I
skolen finna mig här; jag skall se mig närmare omkring i huset.»
»Bra», sade den unge boern och gick åstad med sin fånge.
Men Pieter Maritz smög sig tätt intill huset och såg in genom
fönstren, hvilka, enligt bruket hos boerna, icke voro försedda med
rutor, utan endast utgjordes af fyrkantiga öppningar. Han såg,
att två rum i jordvåningen voro upptagna af militärer i röda
rockar. I det större lågo elfva man och en underofficer, och dessa
sofvo dels på halmbäddar på golfvet, dels på bänkarna vid väggen
I det lilla rummet bredvid sutto två officerare vid en lampa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
