- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
381

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi icke här. Boerna komma blott att föra ett guerillakrig, ty
utan kavalleri och artilleri kunna de ej inlåta sig i öppen strid;
men landet är stort, så det kan nog gå månader om, innan vi rökt
ut dem ur hvar vrå.»

»Boern älskar sina pengar och sina hjordar», sade den förste
löjtnanten, och jag tror, att om man stucke en fempundsnot i
handen på hvar rebell, skulle han vackert gå hem igen. Men
man kan ju ej tåla, att de skjuta på våra trupper. Ett exempel
måste statueras.»

»Ja visst», anmärkte Jack. »Och det skall också ske. Men
underbart väl skjuta de der boerna!»

»Ja, det är nog sannt», svarade den förste, »men när skjuta
de väl? Jo, när ingen skjuter tillbaka, när de ligga i bakhåll.
Men låt en gång våra kanoner dåna och ett äkta engelskt hurra
skalla, då få vi se! Om generalen ej tänkte så med, skulle han
näppeligen draga ut med endast tusen man. Hela hären är ju
icke annat än en förstärkt polisstyrka.»

Ett leende for öfver Pieter Maritz ansigte. Nu visste han,
hvad han ville veta, och som han tyckte sig höra sin skara
nalkas, aflägsnade han sig för att möta den. Med bössorna i de
starka händerna och de hvassa knifvarne vid sidan kommo de
äfventyrslystne ynglingarna med långa men försigtiga steg.

»Vänner», sade Pieter Maritz, »vi skola taga hela sällskapet
der inne i huset till fånga. Men vi måste undvika allt larm, så
att staden ej vaknar. Blott i nödfall skjuta vi. På framsidan
ställa sig två man, på baksidan sammaledes, för att hindra dem,
som vilja fly genom fönstren. De öfriga komma med mig genom
dörren. Vi skola ej utgjuta blod. Men i all synnerhet få vi ej
låta de båda officerarne undkomma; hållen derför mynningarna
mot dem, då de närma sig fönstren.»

»Pieter Maritz inträdde i det större rummet, i hvilket
underofficern och manskapet lågo. »Gifven er!», ropade han med
hotande ton, »annars skjuta vi ned eder.»

Soldaterna foro förskräckta upp från sitt läger, och en scen
af högsta förvirring uppstod. Somliga voro yrvakna och visste
ej, hvad som stod på, andra grepo efter sina vapen och åter andra
ville fly genom fönstren. Men då engelsmännen sågo, huru
boernas antal i rummet ökades och de hotande gevärsmynningarna
i fönstren, uppgåfvo de all tanke på motstånd och gåfvo sig fångna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free