- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
389

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Knappast tjugu minuter efter sedan de kommit, försvunuo artilleri
och infanteri, många döda och sårade betäckte valplatsen, och allt
blef åter lugnt, så när som på ett och annat skott bredvid passet.

Baas van der Goot reste sig bakom klippblocket och rätade
ut sina styfnade leder; äfven Pieter Maritz steg upp och likså onkel
Klaas, och en hop boer, hvilka legat här och der, samlades. Männen
blickade ned på den plats, der engelsmännen kämpat.

»Hvad det är för en svår sak, att så mycket blod måste
flyta!», sade en gammal boer. »Ack, att engelsmännen ville vända
om, så att vi finge fred! Säkert vet icke drottningen, hvad hennes
soldater här taga sig för. Jag har alltid hört, att hon skall vara
en from och god fru, och hon lär icke vilja, att fredliga kristna
orättvist skola förtryckas.»

»Se», sade baas van der Goot, »nu börja de igen.»

Verkligen, sedan striden tyckts upphöra, tog den åter ny
fart. Efter hvad Pieter Maritz kunde förstå, kände sig general
Colley, som med den engelska hufvudstyrkan måste stå på något
afstånd, besvärad af boerskarorna på båda sidor om passet, och
ville förmodligen skaffa sig luft i denna omringning.

Man kunde förnimma ett häftigt skjutande, och otaliga små
rökmoln uppstego ur den mörka bakgrund, som begränsade dalen
i söder. Men det blef icke möjligt för de engelska skyttarne att
vinna terräng; icke heller kommo boerna sina fiender närmare.
De platser på de kringliggande bergssluttningarna, från hvilka
den blågrå röken uppsteg, blef vo oförändrade. Boerna behöllo
sina säkra positioner och kommo icke ned. Uppenbarligen ville
de blott tillbakakasta det fiendtliga angreppet, men icke utsätta
sig sjelfva för fiendens skott genom att stiga ned.

Sålunda fortsattes skjutningen flere timmar, utan att scenen
förändrades; men då upphörde elden på den engelska sidan, och
Pieter Maritz såg en hvit punkt nära landsvägen.

»Hvad kan det vara, min gosse?», frågade baas van der
Goot. »Ser du det hvita der borta?»

»Jag tycker, det ser ut som en hvit fana», svarade Pieter
Maritz. »Kanhända vilja engelsmännen gifva sig eller inleda
underhandlingar. De bruka utskicka en officer med en hvit fana,
följd af en trumpetare, då de önska underhandla.»

Skjutandet från boersidan upphörde så småningom, då fanan
blef synlig, och nu kom denna allt närmare på vägen. En dragon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free