Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förblindade folket med första!’ Ehuru blod blifvit utgjutet, vill
jag använda hela mitt inflytande hos drottningen för att utverka
förlåtelse för upproret, så vida alla insurgenterna genast skiljas åt.»
»Herr general», sade Joubert, »svaret på ert ultimatum har
jag i dag fått från Pretoria, och här är det.»
General Colley grep papperet och läste, under det hans min
fördystrades.
»Den så kallade regeringen öfver den Sydafrikanska
republiken», sade han, »svarar mig, att den är villig tillmötesgå
regeringens önskningar, förutsatt att annexionen af Transvaal
omintetgöres. — Hvad är det då I viljen, I boer?», ropade han
häftigt. »Det gifs blott ett vilkor för er, om I viljen hafva
förlåtelse : att I läggen ned vapen och hvar och en går hem till sitt.»
»Vi önska ingen förlåtelse», sade Joubert allvarligt och fast,
»och så länge I kallen oss insurgenter, skola vi tillbakavisa hvarje
förlikning. Vi hafva en rättvis sak och förtröstande på den
vilja vi ej vika.»
»Styfsinte man», ropade general Colley, »förstår ni då icke,
att er kamp är fåfäng? Betänker ni icke, huru många
familjefäders blod, som måste flyta, sedan de lockats bort från sina hem
att föra ett hopplöst krig, och den ekonomiska ruin, som blifver
en följd? Huru kan ni inbilla er vara i stånd att motstå oss?
Inom sex veckor kan en engelsk här, talrikare än er hela
befolkning, hafva anländt hit.»
»Nå väl då», sade Joubert med kraftfull stämma, »må den
hären komma! Vi anbefalla oss åt den rättvise Gud, som länkar
folkens öden.»
»Amen!», sade boerna omkring honom.
I detta ögonblick ådrog sig en ovanlig syn den engelska
generalens och alla krigarnes uppmärksamhet. Ett tåg af boer
kom forsigtigt gående till fots, bärande engelska sårade. Några
voro två om att bära en, andra åter buro hvar sin man. Dessa
senare starka karlar hade både bössa och patronrem och buro
likväl soldaterna på armarna, som sköterskor bära små barn.
Den engelske chefen kunde icke värja sig för rörelse och mumlade
några ord af tacksamhet och erkänsla, på samma gång han af
blygsel och förbittring slog ned ögonen. De engelska läkarne,
hvilka ämnade sig att uppsöka soldaterna, möttes af boerna. Dessa
kommo ned från bergen rundt omkring och utbredde sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
