Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade blott att galoppera fem minuter till dess han
uppnådde landsvägen, som ledde mellan Majuba och lägret, och här
träffade han på två boerryttare, hvilka med bössan på armen
bevakade vägen. I detta ögonblick frambröt den första solstrålen,
och omedelbart derpå bredde sig strålande ljus öfver den
nyvaknade jorden. Pieter Maritz skrek och vinkade, ty redan lade
boerna an på den röda uniformen, och en dödande kula hade kunnat
blifva den dristige ynglingens lön. Så snart de emellertid hörde
sitt eget språk, höllo de inne och läto Pieter Maritz komma
närmare. Han meddelade dem i få ord, att han för utförande af en
krigslist var i engelsk uniform, och ilade vidare.
Pieter Maritz red till general Jouberts tält och ämnade just
stiga af för att gå in och väcka generalen, då den vaksamme
fältherrn sjelf kom ut med sin tub under armen för att, sin vana
trogen, i den tidigaste morgonstunden hålla utkik. Han blef
högst förvånad öfver att se en dragon och skrattade högt,’ då han
igenkände Pieter Maritz, hvilken höll framför honom med ett
ansigte, glödande af ifver, i röd uniform och hvit hjelm, på en
löddrig häst. Men han blef allvarsam, då Pieter Maritz berättade,
hvarför han var i denna besynnerliga drägt, och om general
Colleys företag.
»Min unge vän», sade han, »ni har gjort er fortjent af
fäderneslandets tack.»
Han räckte Pieter Maritz handen och såg på honom med en
blick, som för alltid inpreglade sig i den tappre boersonens hjerta.
»Engelsmännen äro således på Majuba!», sade han och
rigtade sitt fjerrglas upp mot bergets flata topp. »Det har general
Colley tänkt fint ut, men jag tänker, vi skola laga, att han
kommer fortare ned, än han kommit upp. Nu ser jag engelsmännen»,
sade han plötsligt, sedan han länge blickat genom sitt glas, »de
hafva nu kommit fram ända till randen.»
»Jag ser dem äfven», sade Pieter Maritz, som utan kikare
kunde se vapnen blixtra och de röda rockarna uppe på
bergstoppen.
Några minuter betraktade båda det märkvärdiga skådespelet;
en mängd ytterligt små figurer, hvilka stälde upp sig i ett långt
led vid randen af högplatån; derpå syntes ett litet ljust moln
uppstiga från detta led, så ännu ett och ännu ett, och tre dofva
skott trängde en lång stund derefter fram till dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
