- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
412

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rundt omkring honom föllo hans soldater som nedmejade. Boernas
kraftfulla gestalter visade sig nu öfverallt på platån, de gömde
sig nu ej längre bakom stenar, de gingo fritt omkring och afsköto
på stående fot sina bössor. De sopade ren hela högslätten, som
hade en häftig vind gått fram öfver den.

Pieter Maritz sprang öfver döda och krampaktigt ryckande
kroppar till den motsatta branten, utför hvilken de qvarlefvande
af de besegrade engelsmännen flydde. På samma plats, der de
långsamt och mödosamt klättrat upp, ilade de nu i vansinnig
fart utför. Bössorna bakom dem tycktes förläna dem vingar,
dödsångest dref dem. Pieter Maritz kunde icke skjuta längre.
Medlidande och jemmer höllo hans händer fjettrade. Han såg
engelsmännen springa utför som en jagad antilophjord. De
hoppade från klippa till klippa i dödlig ångest, och mången störtade
hufvudstupa och bröt halsen af sig eller föll med brutna ben i
någon djup afgrund. Många träffades af kulor i ryggen. Boerna
hade nämligen nu bildat en lång kedja der uppe på toppen och
sköto på allt, som bar uniform. Fasansfullt såg det ut, då midt,
under loppet en flykting träffades af kulan, och med gält skri
slog ut armarna och störtade framstupa.

Men icke blott de trupper, som stått uppe på berget, utan
äfven de der nedanför kommo in i boernas dödande eld.
Plötsligt såg Pieter Maritz husarerna i vild flykt. Icke större än
gräshoppor sågo de ut der nere på grässlätten. En boerskara var
efter dem. General Joubert hade skickat en trupp kring berget
åt norr och denna dref trupperna i dalen framför sig. Pieter
Maritz vände sig derifrån och lät blicken sväfva öfver platån.
Seger, full seger! Omkring hundra soldater stodo der som fångar,
omgifna af boer, men för öfrigt voro alla, som stått deruppe,
döda, eller jagade utför stupningen. Ödeläggelse och död betäckte
Majuba. Öfverallt döda, öfverallt sårade, öfverallt blod, qvidan
och jemmer. Kring sin döde general lågo officerarne och
soldaterna, och de segrande boerna uppfylde platån. Pieter Maritz
gick fram och frågade efter vänner och anförvandter: det föreföll
honom som ett under: bland boerna hade blott en stupat och
sex blifvit sårade. »Hvilken seger!», ropade boersonen med en blick
mot himlen, »hvilken seger!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free