Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’En kyss — och så farväl!
långt hellre dö än störta ner
från högt till lågt och tyna bort
från stark till svag.’
»Men de voro klokare än så. De ville inte kyssas
och skiljas. De ville inte kyssas alls, och så trodde
de sig få stanna på Kärlekens högsta spets. De
gifte sig. Du var i England på den tiden. Och
aldrig har det funnits ett sådant äktenskap. De
be-höllo sin hemlighet för sig själva. Jag visste
ingenting då. Deras hänförelses glöd svalnade ej. Deras
kärlek brann med stigande klarhet. Aldrig har det
funnits något liknande. Tiden gick, månaderna,
åren, och alltid blev den eldvingade lutspelaren mera
strålande.
»Alla förvånade sig. De blevo det underbara
älskande paret, och de voro högeligen avundade.
Ibland tyckte kvinnorna synd om henne, emedan
hon var barnlös; det är på det sättet sådana
varelsers avund yttrar sig.
»Och jag kände ej till deras hemlighet. Jag
funderade och jag var förvånad. Först hade jag,
förmodligen undermedvetet, väntat mig att deras
kärlek skulle gå över. Sedan märkte jag att det var
tiden som gick och kärleken som stannade kvar.
Så blev jag nyfiken. Vad var deras hemlighet?
Vilka voro de hemlighetsfulla fjättrar med vilka
de bundo kärleken vid sig? Hur höllo de fast det
hjärtlösa trollet? Vilken den eviga kärlekens
trolldryck hade de tömt tillsammans som Tristan och
Isolde i forntiden? Och vems hand hade bryggt
trolldrycken ?
J
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
