Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var som en uppenbarelse. Det var som om en
blixt från Gud lyst upp en avgrund. De ville hålla
fast Kärlekens flyktiga genius, det unga livets
be-bådare — det unga livets som pockar på att födas!
»Jag genomgick verserna i mina tankar: ’En gång,
men inte än... Nej, kärlek, inte än!... Föd den
med ’själens kyssar, låt den sova’. Och jag skrattade
högt, ha ha! Jag såg i en vit syn deras skuldfria
själar. De voro barn. De förstodo icke. De lekte
med Naturens eld och lågo med ett draget svärd
mellan sig. De skrattade åt gudarna. De ville hejda
världsträdets sav. Die hade uppfunnit ett system
och slogo sig ned med det vid livets rulett och
hoppades vinna. ’Akta er!’ ropade jag. ’Gudarna
stå bakom bordet. De stifta nya lagar för varje
system som tänkes ut. Ni ha inga utsikter att vinna’.
»Men det ropade jag* icke till dem. Jag väntade.
D;e skulle komma under fund med att deras system
var värdelöst och kasta bort det. De skulle nöja
sig med den lycka gudarna gåvo dem och inte
sträva att rycka till sig mera.
»Jag väntade. Jag sade ingenting. Månaderna
fortforo att komma och gå, och deras kärleks
hetshunger blev allt skarpare. Aldrig dövade de den
med en tillåten kärleksomfamning. D’e slipade och
vässade den på självförsakelse, och den blev allt
vassare. Det fortgick tills till och med jag blev
tveksam. So vo gudarna? undrade jag. Eller voro
de döda? Jag skrattade för mig själv. Mannen och
kvinnan hade gjort ett underverk. De hade
överlistat Gud. De hade bringat köttet på skam och
kommit den goda modern Jords ansikte att mörkna.
När gudarna skratta.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
