- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
19

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nära att springa i stycken av begär. Och den
eldvingade lutspelaren viftade dem med sina heta
vingar tills de voro nära att mista sansen. Det var en
riktig kärleksyra, och den fortfor oförminskad och
växte under veckor och månader.

»De längtade och trånade i öm smärta och ljuva,
hänryckande dödskval, med en intensitet som inga
älskande varken förr eller senare ha känt.

»Och så en dag upphörde de sömniga gudarna
att nicka. De vaknade och sågo på mannen och
kvinnan som hade gycklat med dem. Och
mannen och kvinnan sågo varandra i ögonen en morgon!
och visste att någonting var borta. Det var den
eldvingade. Han hade flytt tyst om natten från deras
asketiska festbord.

»De sågo varandra i ögonen och visste att de ej
frågade efter det. Begäret var dött. Förstår du?
Begäret var dött. Och de hade aldrig kysst
varandra. Icke en enda gång hade de kysst varandra.
Kärleken var borta. De skulle aldrig mera längta
och brinna. För dem fanns ingenting kvar — ingen
skälvande oro, inga ljuva kval, inga flygande pulsar,
inga suckar, ingen sång. Begäret var dött. Det
hade dött om natten på ett kallt och obegagnat
läger, och de hade ej sett det dö. De fingo först
veta det i varandras ögon.

»Gudarna äro kanske inte goda, men de äro ofta
barmhärtiga. De hade snurrat den lilla
elfenbens-kulan och sopat insatserna från bordet. Allt vad
som var kvar var mannen och kvinnan som sågo
varandra i de kalla ögonen. Och så dog han. Det
var barmhärtighetsverket. Inom en vecka var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free