Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om den enes livsblod letts in i den andres
ådror. Och på det själsliga området var
förhållandet det samma. Johnny var tröttkörd, utsliten, utan
spänstighet, medan hans yngre bror tycktes
riktigt svälla av livskraft.
Den gycklande sången steg högre och högre. Den
dansande Will kom allt närmare och räckte ut
tungan. Johnnys vänstra arm flög ut och högg den
andre i nacken. Samtidigt gav han honom ett slag
på näsan med sin knotiga näve. Det var en sorg^
ligt knotig näve, men att den kunde utdela hårda
slag bevisades av det jämmerskri den framkallade.
De andra barnen uppgåvo rop av förskräckelse,
och Johnnys syster Jennie rusade in i huset.
Han knuffade Will ifrån sig, gav honom en
väldig spark på skenbenen, grep därefter tag i
honom och brynade hans ansikte i smutsen. Och han
släppte honom ej förr än han gnidit hans ansikte
flera gånger i smutsen. Då kom modern ut som
en flämtande virvelvind av oro och moderlig vrede.
»Varför kan han inte låta mig vara i fred?» lydde
Johnnys svar på hennes uppsträckning. »Kan han
inte se att jag är trött?»
»Jag är lika stor som du», rasade Will i hennes
armar med ansiktet i en enda gröt av tårar, smuts
och blod. »Jag är lika stor som du, och jag blir nog
ändå större. ,Då skall jag klå dig, det kan du lita på.»
»Du borde gå i arbete, efter du är så stor», fräste
Johnny. »Det är just felet med dig. Du borde gå
i arbete, och det tillkommer mor din att sätta dig
i arbete.»
33
När gudarna skratta.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
