- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
65

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På samma sätt visste han på något sätt att ingen
fara hotade i de steg som nalkades från sidogatan.
Innan han såg fotgängaren, visste han att det var
en försenad vandrare som hade brådt att komma
hem. Fotgängaren kom i sikte vid gatmynningen
och försvann uppåt gatan. Mannen som gick på
vakt lade märke till en ljusglimt som flammade upp
i ett fönster i hörnhuset, och då den dog bort
visste han att det var en slocknande tändsticka.
Det var ett medvetet igenkännande av en vanlig
företeelse, och den tanken flög igenom honom: »Han
ville veta vad klockan var». I ett annat hus var
ett fönster upplyst. Ljuset brann skumt och stilla,
och han hade en känsla av att det var ett sjukrum.

Han var särskilt intresserad av ett hus tvärsöver
gatan midt i huslängan. Det huset ägnade han sin
mesta uppmärksamhet. Vart han än såg och vart
han gick, vände hans blickar och hans steg alltid
tillbaka ,till det. Med undantag av ett öppet fönster
ovanför porten var det ingenting ovanligt med det
huset. Ingen gick ut eller in. Ingenting inträffade.
Där funnos inga upplysta fönster, ej heller hade
något ljussken dykt upp eller försvunnit i något av
fönstren. Och ändå var det det huvudsakliga målet
för hans iakttagelser. Han kom tillbaka till det
för varje gång han rekognoscerat terrängen.

Trots sin säkra instinkt kände han sig ej lugn.
Han hade en stark känsla av sin vanskliga
belägenhet. Ehuru icke skrämd av den ensamme
vandrarens steg, var han lika upphetsad och känslig och
såg möjligheten av att andra iakttagare kunde vara
stadda på spaning där i mörkret — intelligenser

63

När gudarna skratta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free