Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»JDet tar flera år innan vi bli av med dem», lydde
Matts mera praktiska tanke.
»Men tänk så vi ska leva! Ingenting annat att göra
än att ge ut pengarna och realisera juvelerna.»
Matts ögon började glittra, ehuru med mörkare
glans, allt efter som hans flegmatiska natur vaknade.
»Jag sa’ dig ju, att jag inte tordes tänka på hur
fet fångsten var», mumlade han med sänkt röst.
»Det är rent av överväldigande 1» utbrast den
andre mera exalterat.
»Jag hade så när glömt . . .» sade Matt och dök
ner med handen i den inro bröstfickan.
Ett halsband av stora pärlor vecklades ut ur
silkespapper och sämskskinn. Jim knappast såg på
dem!.
»De ä’ värda pengar», sade han och tog åter itu
med diamanterna.
Det blev tyst. Jim lekte med ädelstenarna, lät
dem glida mellan fingrarna, sorterade dem i högar
eller bredde ut dem på bordet. lian var en spenslig
och mager karl, nervös, retlig, över.spänd och
blodfattig — en typisk rännstensgrabb med fula,
oregelbundna drag och små ögon och ett ansikte och en
mun som ständigt uttryckte feberaktig glupskhet,
någonting rovdjurslikt och degenererat ända in till
märgen.
Matt fingrade ej på diamanterna. Han satt med
hakan stödd mot händerna och armbågarna på
bordet och tittade slött på den gnistrande grannlåten.
Han var i allt raka motsatsen till den andre. Han
var ej född i någon stad. Han var grovlemmad
och luden, till styrka och utseende påminde han
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
