Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då jag var pojke...» började han, men tystnade
plötsligt.
Återigen drog det osynliga hemska förbi honom,
och hela hans varelse skälvde av en aning om
hotande olycka. Han kände att någon fientlig makt
ryckte och slet invärtes i honom, och det var som
om varenda muskel i hans kropp försatts i dallring.
Han lutade sig tillbaka och föll lika plötsligt
fram-stupa med armbågarna på bordet. Det gick en
frossa genom alla hans lemmar. Det var som
löv-ens första darrning innan blåsten kommer. Han
bet ihop tänderna. Det kom igen, en krampaktig
spänning i musklerna. Han blev förfärad över
upproret i sitt inre. Hans muskler erkände cj längre
hans herravälde över dem. Åter spändes de
spasmodiskt, trots hans motstånd, ty han ville ej att
de skulle spännas. Det var en invärtes revolution,
det var anarki, och vanmaktens fasa steg upp inom
honom, då han kände sig så hårdt kramad och
pinad av sitt eget kött att den ena rysningen efter
den andra gick över hans ryggrad och svetten
trängde ut på hans panna. Han såg sig omkring i
rummet, och alla dess detaljer framkallade en
underlig förnimmelse av igenkännande. Det var som
om han nyss kommit tillbaka från en lång resa.
Han såg över bordet på sin kompanjon. Matt iakttog
honom och smålog. Ett uttryck av fasa spred
sig Över Jims ansikte.
»Herre Gud, Matt!» skrek han. »Du har väl inte
förgiftat mig?»
Matt smålog och fortfor att iaktta honom.
Under den kramp som nu grep Jim behöll han sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
