- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
88

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bröts av på midten. Det gick en skälvning genom
hans kropp. Ett nytt krampanfall började. Han
reste sig och vacklade till vasken där han med
pekfingret förgäves ansträngde sig att understödja
kräkmedlets verkan. Till sist krängde han sig fast
vid vasken så som Jim hade gjort, full av fasa
och motvilja för att ramla i golvet.

Den andres anfall hade gått över, och han satte
sig upp, matt och yr, för svag att resa sig, med
drypande panna och läpparna fläckiga av fradga,
som var gul av senapen han rullat $ig i. Han gned
sig i ögonen med knogarna, och stönande ljud
trängde upp ur hans strupe.

»Vad fnyser du efter?» frågade Matt midt i
dödskampen. »Du har inget annat att göra än att dö.
Och när du dör, så är du död ...»

»Jag ... fnyser inte ... det är senapen ... som sticker
... mig i ögonen», flämtade Jim mödosamt.

Det var hans sista lyckade försök att tala. Sedan
babblade han osammanhängande och fäktade i luften
med skälvande armar tills ett nytt anfall sträckte
ut honom på golvet.

Matt vacklade tillbaka till stolen, vek sig dubbel
på den med armarna slagna om knäna och
kämpade med sin kropp som gick upplösningen till mötes.
Han var iskall och matt, då krampen släppte. Han
tittade för att se efter hur det var med den andre
och såg honom ligga orörlig.

Han försökte tala för sig själv, vara kvick, skratta
sitt sista bittra skratt åt livet, men hans läppar
frambringade endast osammanhängande ljud. Han
kom på den tanken att kräkmedlet hade visat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free