Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Vid Gud, jag rår inte för det. Är det inte
magen det kommer ifrån, Mary?»
Hon såg på George och talade lugnt, men hon
gömde sin darrande hand i klänningens veck.
»Är det inte dags?» frågade hon dämpat.
Hennes man vände sig häftigt emot henne. »Jag
ämnar inte resa!» utropade han. »Det är just vad
jag har sagt honom nu. Och jag säger er ännu en
gång, båda två, att jag reser inte. Ni kan inte
tvinga mig.»
»Men käre Al, du sa’ ju . ..» började hon.
»Fäst dig inte vid vad jag sa’!» utbrast han. »Jag
har nu sagt något annat, och det ha ni hört, och
det är avgörande.»
Han gick över rummet och kastade sig häftigt
ned i en vilstol. Men den andre var genast över
honom. De klolika fingrarna grepo honom i axlarna,
ryckte upp honom och höllo honom fast.
»Du har kommit till yttersta gränsen, Al, och
det vill jag du skall förstå. Jag har försökt att
behandla dig som . .. som min bror men hädanefter
skall jag behandla dig som vad du är. Förstår du?»
Vreden i hans röst var kall. Elden i hans ögon
var kall. Men gjorde långt kraftigare verkan än
det häftigaste utbrott, och Al vred sig under den
och under den hårda handens tag som kom hans
axelmuskler att göra ondt.
»Det är bara genom mig som du har tak över
huvudet och något att äta. Din plats? Vilken
annan som helst skulle ha blivit körd på dörren för
ett år sedan — för två år sedan. Jag har behållit
dig kvar. Din lön har varit en almosa. Den har
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
