- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
102

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, det skall du, och du skall få igen din hälsa
och styrka, så att Mary, då hon får se dig, blir
röd om kinden som förr.»

»Jag följer med dig hem igen.» Als röst var
bestämd. »Jag far tillbaka med samma tåg. Nu
är det väl dags för oss att ge oss av.»

»Jag har inte berättat för dig alla mina planer»,
försökte George att fortsätta, men Al avbröt
honom :

»Du kan så gärna tiga med det där. Jag vill
inte höra på ditt hala pladder. Du behandlar mig
som ett barn. Jag är inte något barn. Jag vet
vad jag vill, och jag skall visa er att jag kan driva
min vilja igenom. Du behöver inte säga någonting.
Jag frågar inte ett dyft efter vad du säger.»

Det var en olycksbådande glans i hans ögon, och
brodern tyckte att han mest liknade en råtta som
jagats in i ett hörn och förtvivlat beredde sig att
försvara sig. Då George nu såg på honom, mindes
han deras barndom, och det gick upp för honom,
att Al åter hade gripits av samma tjurskalliga trots
varmed han som barn stått emot alla försök att
påverka honom i godo eller ondo.

George uppgav hoppet. Han hade förlorat. Det
här var ingen mänsklig varelse. Den sista glimten
av bättre mänskliga instinkter hade slocknat. Det
var ett djur, trögt och slött, omöjligt att få ur
fläcken — bara ett livets råämne, stridslystet,
trotsigt och olydigt. Och medan han betraktade
brodern kände han att djuret vaknade även inom
honom själv. Han märkte plötsligt att hans fingrar

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free