Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter och ertappal honom där tillsammans med fyra
fem andra, men... vad var det vidare med det?
Chung Ga hade endast fått två knivstyng. Det
var ju tydligt att fem eller sex män inte kunde
åstadkomma bara två sår. På sin höjd kunde man
säga, att om en man blott gjort ett enda hugg,
var det två som hade gjort det.
Så resonerade alltså Ah Cho då han, jämte sina
fyra kamrater, hade ljugit och bondnekat och gjort
rätten vimmelkantig med sina uppgifter rörande vad
som försiggått. De hade hört den mördades skrik,
och liksom Schemmer hade de rusat till mordplatsen.
De hade kommit dit före Schemmer, det var
alltsammans. Schemmer hade visserligen intygat att
han, lockad av trätans oväsen då han råkat gå
förbi, hade stått utanför i minst fem minuter; då
han kom in, fann han fångarna redan där inne,
och de hade ej kommit in nyss förut, ty han hade
stått vid den ena dörren till barackerna. An
sedan? Ah Cho och hans fyra medfångar hade
vittnat att Schemmer misstagit sig. Till sist skulle
de bli frigivna. Det voro alla säkra på. Fem
människor kunde ej bli halshuggna för två knivhugg.
Dessutom hade ingen av de främmande djävlarna
åsett mordet. Men de där fransmännen voro så
dumma. I Kina, det visste Ah Cho mycket väl,
skulle domstolen döma dem allesammans till tortyr
och få veta sanningen. Det var mycket lätt att få
fram sanningen genom tortyr. Men de där
fransmännen använde ej tortyr — de dumhuvudena!
Därför skulle de aldrig få veta vem som dödat
Chung Ga.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
