- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
121

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trava på. Ju mera Ah Cho envisades att vilja
förklara misstaget, desto mera tjurskallig blev Cruchot.
Medvetandet att han hade orätt person bredvid sig
förbättrade icke hans lynne. Vissheten att det ej
berodde på något misstag av honom stärkte honom
i hans tro att det orätta han gjorde var det rätta.
Och hellre än att utsätta sig för överkonstapelns
missnöje skulle han ha förhjälpt ett dussin orätta
kinamän till att bli ett huvud kortare.

Vad Ah Cho beträffade, så . . . sedan konstapeln
slagit honom i huvudet med piskskaftet och
befallt honom att tiga, hade han ingenting annat att
göra än tiga. Den långa färden fortgick under
tystnad. Ah Cho funderade över de främmande
djävlarnas besynnerliga handlingssätt. Det fanns
ingen möjlighet att förklara det. Vad de gjorde
med honom var i stil med allt vad de gjorde. Först
dömde de fem oskyldiga människor skyldiga, sedan
höggo de huvudet av den man som till och med de
själva i sin svarta okunnighet ej hade ansett förtjäna
mer än tjugu års fängelse. Och han kunde ingenting
göra. Han kunde bara sitta overksam och ta emot
vad dessa herrar över liv och död mätte ut åt honom.
En gång greps han av panisk skräck och började
kallsvettas, men det övervann han. Han försökte
finna sig i sitt öde genom att erinra sig och
upprepa vissa stycken i »Yin Chih Wen»
(»Avhandlingen om den Lugna Vägen»), men’ i stället såg
han alltjämt för sig meditationernas och vilans
trädgård. Det plågade honom, men så överlämnade
han sig åt drömmen och satt i sin trädgård och
hörde på hur vindklockorna klingade i träden. Och

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free