Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luckorna, innan en halvtimme gått. Hennes nyä
stormärssegel och spritt nya gaffelfock blåste bort
som silkespapper, och fem segel, fast beslagna med
dubbla sejsingar, rycktes loss och sletos från sina
rår. Och innan det dagades krängde Mary
Rogers över ytterligare två gånger, och man slog
hål i hennes relingar för att lätta hennes däck från
havsvattnet som prässade ner henne.
I genomsnitt en gång i veckan såg kapten ,Dan
Cullen glimtar av solen. En gång sken solen i tio
minuter vid middagstiden, och tio minuter därefter
stack en ny orkan upp, båda vakterna minskade
seglen, och allt begravdes i en piskande snöbys
mörker. En gång var kapten Dan Cullen i fjorton
dagar ur stånd att ta middagshöjden. Sällan kunde
han veta sitt läge på en halv grad när utom då
land var i sikte, ty sol och stjärnor voro alltid
dolda bakom molnen, och det var så mörkt att det,
till och med då det var som bäst, var ytterst svårt att
göra noggranna observationer. Världen var insvept
i ett grått flor. Skyarna voro grå, de stora,
drivande sjöarna voro blygrå, de rykande böljetopparna
voro ett grått skum, till och med de fåtaliga alba
trosserna voro grå, och snöflingorna voro inte vita
utan grå under himlens mörka pell.
Livet ombord på Mary Rogers var grått —
grått och dystert. Matrosernas ansikten voro
blå-grå, havsvattnet ådrog dem hudsprickor och bölder,
och de pinades förfärligt. De voro som skuggor.
I sju veckor hade de i skansen eller på däck ej
vetat vad det ville säga att ha en torr tråd på
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
