Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppen. De hade glömt hur det kändes att få
sova en hel vakt, och alla vakter hördes
kommandot: »Alle man på däck!» De stulo sig till en liten
stunds orolig slummer då och då, och de sovo i
sina oljekläder alltid beredda på att bli purrade.
De voro så matta och utslitna att två vakter inte
kunde göra mer än en vakts arbete. Det var
därför bägge vakterna voro så ofta på däck. Och
ingen av dessa människoskuggor kunde skolka från
arbetet, endast ett brutet ben kunde befria en man
från arbete, och det var två som hade blivit slagna
sönder och samman av de överspolande sjöarna.
En som också blott var skuggan av en människa
var George Dorety. Han var den ende passageraren
ombord, en vän till firman, och han hade bestämt
sig att göra sjöresan för sin hälsas skull. Men sju
veckors Kap Horn hade ej förbättrat hans hälsa.
Han flämtade och stönade i sin koj under de långa,
rullande nätterna, och då han var på däck var han
så ombyltad för värmens skull att han liknade ett
vandrande klädmagasin. Under middagarna, som
han intog vid kajutbordet i så djupt mörker att
hänglamporna alltid brunno, såg han lika blågrå
ut som den sjukaste, eländigaste karlen i skansen.
Och att sitta och bliga över bordet på kapten Dan
Cullen gjorde honom icke muntrare. Kapten Cullen
tuggade och blängde och teg. Blängningarna gällde
Vår herre, och varje gång han tuggade upprepade
han den enda tanke han var mäktig: håll
västlig kurs. Han var ett stort, ludet djur, och
åsynen av honom var ej eggande för de andras aptit.
Han betraktade George Dorety som en olycksbrin-
I3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
