- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
134

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillbaka och vara lika illa däran som hon varit för
sju veckor sedan. Och på söndagsmorgonen
mojnade vinden verkligen. De stora vågorna lade sig
och sjön jämnade ut sig. Bägge vakterna voro på
däck och satte till segel efter segel så mycket skutan
kunde tåla. Och nu morskade kapten Cullen upp
sig inför Vår herre, rökte en stor cigarr, smålog
triumferande, som om han varit förtjust åt den
mojnande vinden, medan han inom sig rasade mot
Vår herre för att han tagit livet ur den välsignade
vinden. Håll västlig kurs! Det skulle han göra,
om bara Vår herre ville låta honom vara i fred.
1 tysthet försvor han sig åter åt Mörkrets makter,
om de läto honom hålla västlig kurs. Han hade
så lätt för att göra detta, ty han trodde ej på
Mörkrets makter. Han trodde i själva verket endast
på Gud, fastän han ej visste det. Och i hans
bakvända teologi var Gud verkligen Mörkrets förste.
Kapten Cullen var en djävulsdyrkare, men han gav
djävulen ett annat namn, det var allt.

Vid middagstiden, då det slagit fyra glas,
befallde kapten Cullen att överbramseglen skulle sättas
till. Karlarna gingo till väders fortare än på flera
veckor. De voro icke allenast pigga emedan de
höllo västlig kurs, utan en välgörande sol lyste
också och tinade upp deras styva lemmar. George
Dorety stod i aktern bredvid kapten Cullen, mindre
inbyltad än vanligt, och insöp den behagliga värmen
medan han såg på vad som försiggick. Händelsen
inträffade helt hastigt och oväntat. Det hördes ett
rop från föröverbramseglets rå: »En man överbord!»
Någon kastade ut en livboj över relingen, och i

134

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free