Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan älskvärt hur det stod till med den andres
förstfödde. Underläkaren, som ansåg det omöjligt
att han kunde ha förstått meningen, upprepade vad
han sagt.
»Ja, ja», sade doktor Bichnell otåligt, »jag
förstår. Men hur är det med Semper Idem? Är han
färdig att utskrivas?»
»Ja. De hjälpa honom att klä sig nu», svarade
underläkaren och fortsatte sin rond, belåten med
att det ännu rådde lugn mellan hans jodluktande
väggar.
Det var Semper Idems tillfrisknande som för
doktor Bichnell utgjort en så fullständig ersättning för
förlusten av sjömannen. Människoliv voro för honom
ingenting, obehagliga men oundvikliga faktorer inom
läkareyrket, men fallen — ja, fallen voro allt.
Folk som kände honom ville gärna kalla honom
en grobian, men alla hans kolleger voro ense om
att en dristigare och duktigare läkare aldrig stått
över ett operationsbord. Han var ingen
fantasimänniska. Han hade inga känslor och tålde dem
heller icke hos andra. Hans natur var nykter,
korrekt, vetenskaplig. Människorna voro för honom
endast nummer, utan individualitet eller personligt
värde. Men med fallen var det något helt annat.
Ju mera bruten en människa var, ju skörare de
trådar voro varmed hon hängde fast vid livet, desto
större betydelse fick hon i doktor Bichnells ögom
Han skulle lika beredvilligt vända ryggen till en
poeta laureatus, som led av en vanlig
åkomma, för en namnlös, illa åtgången lösdrivare, som
trotsade alla livets lagar genom att inte vilja dö,
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
