Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömma. Välgjorda kopior, ofantligt lika, intogos
i alla de förnämsta tidningarna, men resultatet blev
endast en obetvinglig nyfikenhet bland allmänheten
och ett oändligt skrivande av sådana som få betalt
per rad.
I brist på annat namn var den räddade
självmördaren känd för sjukhuspersonalen och världen som
Semper Idem. Och Semper Idem fick han heta.
Reporter, detektiver och sköterskor uppgåvo honom
i förtvivlan. Icke ett ord kunde han förmås att
uttala, men det medvetna skiftande uttrycket i hans
ögon visade att hans öron hörde och att hans hjärna
uppfattade varje fråga som ställdes till honom,.
Men dessa mysterier, denna romantik hade ingen
andel i doktor Bichnells intresse då han stannade
på kontoret för att säga några avskedsord till sin
patient. Han, doktorn, hade gjort ett underverk
med denne man, utfört något som faktiskt var
något hittills oerhört i kirurgiens annaler. Han
frågade ej efter vem eller vad mannen var, och det
var högst osannolikt att han någonsin skulle få
återse honom, men liksom konstnären vill beskåda
sin fullbordade skapelse önskade han för sista
gången betrakta sina händers och sin hjärnas verk.
Semper Idem var fortfarande stum. Han tycktes
vara angelägen att komma därifrån. Icke ett ord
kunde doktorn locka ur honom, och det frågade
doktorn föga efter. Han undersökte noga
konvalescentens strupe och sysslade nästan smekande med
det ohyggliga ärret, som om han varit en öm
anförvant. Det var ingen synnerligt behaglig syn. En
ilsket röd linje gick rundt omkring strupen — det
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
