Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg ut som om mannen nyss kommit lös ur bödelns
galgrep -—, den försvann nedanför bägge öronen,
och man kunde nästan inbilla sig att den fortsatte
bakpå halsen och bildade en sammanhängande
eldröd ring.
Semper Idem bibehöll sin trotsiga tystnad och
lånade sig till den andres undersökningar ungefär
som ett lejon i bur; hans enda längtan tycktes gå
ut på att få försvinna.
»Ja, jag skall inte uppehålla er», sade doktor
Bichnell slutligen, i det han lade handen på
mannens axel och kastade en sista blick på sina händers
verk. »Men låt mig ge er ett litet råd. Nästa gång
ni försöker, så håll upp hakan, så här. Huka inte
ner er och karva inte som då man slaktar en ko.
Prydligt och raskt! Prydligt och raskt!»
Semper Idems ögon glimmade till bevis på att
han hörde, och ett ögonblick därefter slog
sjukhusets port igen efter honom.
Det var en bråd dag för doktor Bichnell, och
det var långt lidet på eftermiddagen, då han tände
en cigarr innan han lämnade operationsbordet där
den lidande mänskligheten tycktes tävla om att få
ta plats. Men den siste, en gammal lumpsamlare med
brutet axelblad, hade expedierats, och de första
doftande rökringarna hade börjat virvla omkring
hans huvud, då en brådskande ambulansvagns
ringning trängde in genom det öppna fönstret från
gatan, och in kom den sedvanliga båren med sin
hemska börda.
»Lägg honom på bordet», befallde doktorn och
M5
När gudarna skratta.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
