Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i alla fall måste dö och att det inte gjorde något
om han dog litet förr. Fem slavar smögo sig alltså
ut ur slavbaracken om kvällen, sedan vakten gjort
sin sista rond. En av slavarna var den som kunde
skriva. De lågo gömda bland buskarna vid vägen
till långt fram på förmiddagen, då den gamle
träd-gårdsslaven kom åkande till staden med den
dyrbara frukten åt husbonden. Emedan
trädgårds-slaven var gammal och giktbruten och han som
kunde skriva var styv och illa åtgången av
misshandeln, linkade de ungefär på samma sätt då
de gingo. Slaven som kunde skriva tog på sig den
andres kläder, drog ner den bredskyggiga hatten
över ögonen, klättrade upp på vagnssätet och åkte
till staden. Den gamle trädgårdsslaven låg bunden
hela dagen i buskarna ända till kvällen, då de andra
befriade honom och återvände till slavbaracken för
att ta emot straffet för att de skolkat från arbetet.
Emellertid låg Roger Vanderwater och väntade
på jordgubbarna i sin praktfulla sängkammare —
där rådde en sådan prakt att den skulle ha bländat
både er och mig, som aldrig ha sett något sådant.
Slaven som kunde skriva sade efteråt att det var som
en skymt av paradiset. Och varför inte? Tio tusen
slavars arbete och liv hade åstadkommit denna
sängkammare, medan de själva sovo i usla lyor som
vilda djur. Slaven som kunde skriva bar in
jordgubbarna på en silverbricka — ser ni, Roger
Vanderwater ville själv tala med honom om bären.
Slaven som kunde skriva släpade sin döende kropp
över det granna rummet, föll på knä vid
Vanderwaters säng och räckte fram brickan. Den var
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
