- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
190

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till tävlingen, och sannolikt skulle någon rik
vad-hållare ha betalt droskan och åkt med honom. Tänk,
Tommy Bums och den där yankeenegern Jack
Johnson — de foro i motorbil. Och han gick! Och
det visste då alla människor att gå drygt två mil var
inte den bästa förberedelsen till en match. Han var
gammal nu, och världen for inte vackert fram med
de gamla. Han dugde inte till någonting nu annat
än till att schakta jord, och till och med där hade
han sitt brutna näsben och sitt svullna öra emot
sig. Han ertappade sig själv med en önskan att
han hade lärt sig ett hantverk. Det skulle ha varit
bättre i längden. Alen ingen hade sagt honom det,
och han kände djupt nere i sitt hjärta att haji inte
skulle ha lydt om de givit honom det rådet. Det
hade varit så lätt. Stora pengar — skarpa, ärofulla
matcher -— dess emellan perioder av vila och lättja
-— en svans av ivriga smickrare, klappar på axeln,
handtryckningar, sprättar som voro förtjusta åt att
få bjuda honom på ett glas för att få tala med
honom i fem minuter -— och en sådan ära sedan,
den larmande publiken, en yrande finish, utroparens:
»King vinner!» och hans namn i sporttidningen
följande dag.

Det hade varit tider! Alen han förstod nu på
sitt tröga, idisslande sätt att han hade trängt ut
de gamla. Han var Ungdomen, som steg upp, och
de voro den sjunkande Ålderdomen. Inte underligt
att det hade varit lätt -— de med sina svällda ådror
och illa medfarna knogar och trötthet ända in i
märg och ben efter de långa strider de redan hade
utkämpat. Han kom ihåg den gången då han slog

190

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free