Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut gamle Stowsher Bill i Rush-Cutters Bay i den
adertonde omgången, och hur gamle Bill sedan hade
gråtit som ett barn i klädlogen. Kanske gamle Bills
hyra var obetald. Kanske han hade en hustru och
ett par ungar hemma. Och kanske Bill just den
där matchdagen hade längtat efter en bit stek.
Bill hade slagits som en hel karl och fått otroligt
mycket stryk. Nu sedan han själv gått igenom
ekluten kunde han förstå att Stowsher Bill den där
kvällen för tjugu år sedan hade slagits för ett
högre mål än unge Tom King, som bara hade
slagits för äran och lätt förtjänta pengar. Inte
underligt att Stowsher Bill hade gråtit efteråt i
klädlogen.
Nåja, först och främst hade man bara ett visst
antal matcher som man kunde utkämpa. Det var
spelets järnhårda lag. En kunde ha hundra svåra
matcher, en annan bara tjugu; var och en efter sin
skapnad och kvalitén av sin fysik hade ett bestämt
antal, och då han hade utkämpat dem, var han
slut. Ja, han hade haft flera duster på sin part
än de flesta, och han hade haft mycket mer än
som var rättvist av de hårda, utslitande matcherna
— de där som ansträngde hjärta och lungor ända
till bristning, som togo spänstigheten ur artärerna
och förvandlade ungdomens släta smidighet till
hårda muskelknutar, som nötte ut nerver och
uthållighet och tröttade ut hjärna och benbyggnad
genom överdrivna ansträngningar och alldeles för
långvarigt arbete. Ja, han hade gjort sin sak bättre
än de alla. Det fanns ingen av hans gamla
motståndare kvar. Han var den siste av det gamla gar-
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
