- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
196

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blickligen, som en mekanism av stål och fjädrar
anbragt a på en snällare, föll Sandel in och ut och
in igen, utdelade ett vänsterslag på Ögonen, ett
högerslag mot revbenen, parerade med ett motslag,
dansade lätt undan och kom hotande tillbaka igen.
lian var vig och beräknade slaget. Det var en
bländande uppvisning. Publiken uppgav bifallsrop. Men
King var icke bländad. Plan hade utkämpat för
många matcher och boxats med för många
ungdomar. Han tog stötarna för vad de voro — för
snabba och för skickliga för att vara farliga.
Sandel ämnade tydligen »rusa» genast i början. Det
var att vänta. Det var Ungdomens sätt, att slösa
med sin glänsande förmåga i vildt anlopp och
ursinniga utfall och överväldiga motståndaren med
sin egen obegränsade, härliga styrka och eld.

Sandel var här och där och överallt, lättfotad
och ivrig, ett levande underverk av vitt hull och
aggressiva muskler som samverkade i ett
bländande angrepp, fladdrade och gledo som en flygande
skyttel från stöt till stöt genom tusen stötar, alla svftande

O 7 «■

åt att krossa Tom King, som stod mellan honom
och framgången. Och Tom King ådagalade ett
ihärdigt tålamod. Han kunde sin sak, och han
kände till Ungdomen nu, då han själv ej längre var
ung. Det fanns ingenting att göra förr än den andre
förlorat litet av ångan som han hade uppe, tänkte
han, och han smålog för sig själv i det han dök
med beräkning för att ta emot ett tungt slag på
skallen. Det var illfundigt, men absolut hederligt
enligt boxarreglerna. Det antogs att en boxare måste
vara rädd om sina egna knogar, och om han en-

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free