- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
209

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de hindra honom från att hämta sig. En kraftig
stöt var allt som behövdes. Sandel var övervunnen,
utan tvivel övervunnen. Han hade besegrat honom
genom sin överlägsenhet i manövreringen och i
själva stridföringen. Sandel raglade ur
clinchställ-ningen och stod där vacklande på den trådsmala
linjen mellan nederlag och möjlighet att undkomma.
En väldig stöt skulle vräka omkull honom och slå
ut honom. Och med en anstrykning av bitterhet
tänkte Tom King på sin köttbit och önskade att han
haft den i sig för att kunna ge ut den oundgängliga
stöten. Han samlade sina krafter till slaget, men
det var varken tillräckligt eftertryckligt eller
tillräckligt snabbt. Sandel vacklade, men föll ej,
raglade baklänges till repen och höll sig. King
vacklade efter honom och drev liksom i förtvivlan in
ännu en stöt. Men hans kropp svek honom. Allt
vad som var kvar av honom var en kampintelligens,
som var omtöcknad och förmörkad av utmattning.
Den stöt som var ämnad åt käken träffade ej högre
än axeln. Han hade velat nå högre upp med
stöten, men de trötta musklerna hade ej orkat lyda.
Och av stötens tryck raglade Tom King själv
tillbaka och var nära att falla. Han gjorde ännu eni
ansträngning. Denna gång missade stöten helt och
hållet, och av ren svaghet föll han emot Sandel och
clinchade och höll sig fast i honom för att rädda
sig från att falla omkull.

King gjorde intet försök att bli fri. Han hade
skjutit bort sin sista ammunition. Han var slut. Och
Ungdomen hade segrat. Till och med i
clinchställ-ningen kände han att Sandels styrka var i aggres-

209

När gudarna skratta.

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free