Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Askers kontrakt - Svennevads kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
gen räddad från förintelse, som väntade i ett av tornets
skumma gömslen).
Från gamla kyrkans tid äro antagligen två mycket
vackra håvar, som underligt nog synes utan avbrott alltjämt
hava varit i bruk. Jämväl finnes ett vackert timglas i svart
och guld.
I Svennevad hade »Spögubben» på sin tid en märklig
dräkt. Den beskrives som en dålig kopia av Arons
prästerliga skrud: »vit med flere valv svarta rutor, stofferad med
vita snören och rosor». Bröstskölden var av svart vaxduk
med inskriften: »Vaken alltid och bedjen». På gehänget
sutto rosetter av gyllenläder och bilderna av Urim och
Thummin i mässing.
Stora klockan är gjuten i Norrköping av Lars Öhman
1827; den lilla, med inskriften »Här öfvar Gud sin nåd»
och hänvisning till sv. psalmboken 323, v. 1, är omgjuten
i Stockholm 1854 av Joh. A. Bäckman. Tornet har gående
ur (med blott en visare).
Tornet krönes av en förgylld tupp.
Under kyrkoherde J. T. Haggrens tjänstetid genomgick
kyrkan en restauration, som försatte henne »i ett prydligt
skick».
På kyrkogården märker man, att man är i en socken, där
man lärt sig att skatta järnet. Redan grindstolparne
vittna därom. De krönas av var sitt järnkors.
Man lägger märke till särdeles vackra järnkors, såsom
det över hemmansbrukaren Anders Larsson från
Hunne-bärg (född 1761, död 1837), här avbildat.
Kyrkogården, som fått en betydlig utvidgning, är väl
hållen. Annat var det i min ungdom, då klockare
Westerdahls häst betade där.
Prästgården har ett bedårande läge vid Svennevads-åns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
