Om Näringstvånget i gemen, och Skrån i synnerhet / Author: Johan Henric Kellgren - Tema: Politics Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Om tvånget i SkråHandtverkerier

Lärotiden

I Kongl SkråOrdningen stadgas, at Lärogossar måge antagas, så snart de hunnit til 14 års ålder. Tiden, inom hvilken en Lärgåsse ej får blifva Gesäll, utsättes til 3, 4 à 5 år, alt efter hans större eller mindre skickelighet, men får ej mot hans vilja däröfver förlängas. Hans lärotid som Gesäll är inskränkt til 3 år. Således äro 8 år den längsta, och 6 år den kortaste tid, som bör åtgå för en HandtverksLärling at hinna up til Mästare. Och som, likmätigt Kongl Brefvet af den 1 Februarii 1773, en gift Gesäll bör, vid ansökning därom, vinna eftergift på 2:ne af sina Gesällår, så kan ock följakteligen, i grund af Författningarne, en flitig Lärling på 4 à 5 år möjeligen vinna rättighet, at sjelf upsätta verkstad. Man bör icke kunna säga at denna lärotid är för lång, icke heller at Lärlingen ej ung nog får blifva sin egen. Men hvad jag tror at man med rätta bör anse för felaktigt, är indelningen af denna tid. Ty om det ej är nog, at låta en oskicklig Handtverkare sjelf plikta för sin oduglighet genom sit arbetes ratande eller ringa afsättning; om det äfven skal pröfvas nödigt, at genom Lagar och Förordningar förekomma sjelfva tilverkningen af et mindre dugligt arbete; och om man tror, at detta ändamål kan vinnas genom vissa läroårs utstakande; så synes oumgängeligt, at de på annat sätt fördelas. När den svårare detaillen naturligtvis fordrar en längre tid at läras, och den lättare en mindre, så synes det orimligt, at Lärgossens år skola vara dubbelt flera än Gesällens. Man vet at på alla Verkstäder nyttjas Lärogossarne gemenligen at hela dagen löpa ärender, eller ock til sådane hemsyslors bestridande, som med Handtverket hafva liten eller ingen gemenskap. Om dem då och då tilstädjes at befatta sig med sjelfva arbetet, til hvars lärande de blifvit antagne, plär det merendels bestå i sådant lappri, som vid en alfvarlig handledning på några dagar kan fattas. Deremot är det först sen Gesällbrefvet är vunnit, som Lärlingen lämnas tillåtelse at lägga hand vid det väsendteliga. Han har således egenteligen ej mer än 3 år, at bringa sig up från okunnig til Mästare. Ännu mer: om det faller honom in at gifta sig, strax han blifvit Gesäll, och han således, i kraft af nyssbemälte Kongl Författning, äfven vinner eftergift på 2:ne sina Gesällår, så äger han ju i sjelfva verket rättighet at söka Mästerskap, för än han nästan börjat lära. Jag är väl för min del öfvertygad, åt sådane tilbud föga äro möjelige, ännu mindre farlige, och at hvar och en Gesäll, så vida han är klok, ej söker at blifva Mästare för blotta hedern af Mästernamnet, utan för en bättre och beqvämligare utkomst, följakteligen ej förr än han ser sig dertil skickelig; men jag säger än en gång, at i fall utstakandet af en viss lärotid skulle anses så oumgängelig til godt arbetes vinnande, at egen omtanka och en oinskränkt täflan ej dervid voro tilräckelige; så är min oförgripeliga tanka, det Författningarne til denna del i så måtto förändrades, at Gossarnes lärotid hädanefter blefve inskränkt til 2 à 3 år, men Gesällernes däremot förlängd til 5, genom hvilket ombyte Lärlingen skulle vinna en märkelig tilökning i kunskap och öfning.