Läroår. I denna delen är en HandelsLärling långt mera at beklaga, än en Lärling i Handtverk. Då denne, som redan anmärkt är, enligt Författningarne, på 4 ā 5 år kan vinna rättighet at upsätta egen verkstad, påbjuder HandelsReglementet af år 1734, at ingen Bodbetjent förr än efter 12 års förlopp får lämnas tilstånd at blifva sin egen. Om denna Författning endast sträckte sig til Lärlingarne i den större handeln, och om en del af deras tid användes i någon dertil inrättad Handelsskola, at hämta någon insikt i de åtskillige vetenskaper, som för en skickelig Grosseur äro af högsta nödvändighet, så kunde åtminstone en så sträng föreskrift til någon måtto försvaras; men at en Krambodsbetjent skal tvingas at förslösa 12 år af sin ungdom, för at lära sig med fullkomlighet hålla vigtskålen och föra alnen, sådant är i sanning värre än obegripeligt. Då en Manufacturist, en Fabriksarbetare, likmätigt Författningarne, utan någon föreskrefven uttjent Gesälltid, får sjelf blifva Idkare, så snart han är i stånd at aflägga sit Mästerprof, hvilken skicklighet han ofta vinner på 3 eller 4 år; hvad oerhörd contradiction är då ej, at en fyra gångor så lång tid skal anses nödig för Kramhandlaren, at lära sig mäta af, hvad den förre tilverkat! Men icke nog härmed. Vi hafva redan sett, at, efter SkråOrdningen, tillåtes en Gosse at vid 14 års ålder begifva sig i Handtverkslära; deremot anses, efter HandelsReglementet, konsten at stå i bod för så svår och betydelig, at ingen förr än vid 15 år kan fatta minsta begrepp derom. -- Huru? Lagen tilstädjer at de vigtigaste Ämbeten få beklädas vid yngre ålder, än den man fordrar af en Krämare! Bör man då tro, at det fordras et mera moget förstånd, en mera stadgad hand, at väga kryddor på bodvigt, än människjors lif och välfärd på Rättvisans vågbalk. Då KyrkoLagen gör möjeligt för en 24 års yngling, at redan äga de vidsträckta insigter, den säkra förfarenhet, de alfvarsamma seder, som tilkomma en Ledare i Församlingen, huru skal man då väl fatta, at en HökeriLärling bör vara 3 år äldre, innan han dömmes skickelig at förestå en Victualiebod? Hvad förunderlig stridighet i människliga författningarne!
Examina. Hvad Mästerstycken äro i SkråHandtverkerierne, äro
ofta examina i Handeln. Samma slags olägenheter följa dem ock bägge,
den större kostnad undantagen, som Mästerstycken medföra. Man vet från
längre tider, huru litet examina i allmänhet betyda; huru
skicklighetsbevis hållas klåparen til salu af Examinatorerne, äfven i
de Stånd, som ej egenteligen hafva Handeln til föremål. Huru
grundeliga dessa Handelsexamina tillika måste vara, lär man ock kunna
föreställa sig. Man har, til exempel, en gång frågat en
Burskapssökande i Hökeri: Hvad Stockfisken heter då han går i
vatten. Lyckligt vore, om dessa examina endast kunde anses för
löjlige och onyttige: men beklageligen äro de ännu mera skadelige,
genom de beständiga tilfällen som härigenom lemnas åt egennyttige och
afvundsjuke Societeter, at med obehörigt klander och deraf följande
vidlöftige processer stänga eller utmatta skickelige medtäflare.
