Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensitivan av Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENSITIVAN.
2:5
eller sextonåriga redaktion, hur väl jag minns dig!
Min syster, mörk som en spanjorska, trädande sin
rosiga, blonda medredaktris till mötes, alltid med
händerna fulla af bidrag ty, under! Hernösands
kvinnovärld hade visat sig vara i hög grad både
poetiskt begåfvad och intresserad; bidrag
fullkomligt rägnade. I synnerhet var det en viss
Rebecka, som i spydighet och lätt versform nästan
kunde mäta sig med Sehlstedt. Ett stort bord af
gammal träsort slogs upp, papper och pennor
lades fram, och så lutade sig det mörka och det
ljusa hufvudet öfver de utbredda bladen till
allvarliga tankeutbyten, eller också hörde man endast
pennornas jämna raspande. Alla prenumerationsmedel
skulle användas till en lysande fest för
prenumeranter, medarbetare, kända och okända, ja, till och med
de renskrifvande krafterna skulle ihågkommas.
Hvilken tidning på jorden kan ens i våra ’lockande’ tider
visa upp maken till storsinnad generositet?
Nu ändtligen börjar jag skymta mig själf i all
min obetydlighet .. . Som sagdt, poesifacken voro
»svällande»; min syster skref fosterländska oden
på hexameter — knagglig! — allvarliga
»vetenskapligheter» ... Ja, Gud vet hvad hon inte skref.
Med-redaktrisens styrka låg i små pigga kåserier med
lokalfärg. En gång liknade hon oss »alla vi flickor,
som umgingos» med blommor och fingo vi då alla
vår lilla spetsiga etikett nedstucken i mullen
bredvid oss. De andras täcka öknamn har jag glömt;
men mitt eget minns jag. Jag liknades vid en
blåsippa, därför att jag så käckt arbetade mig upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
