Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensitivan av Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ALFHILD AGRELL.
solljuset. Detta ansåg jag vara kolossalt spetsigt! Ja,
allt fanns utom prosa under strecket — denna
fattades kroniskt, och hvad det vill säga vet hvarje verklig
redaktör. Här kunde man icke heller hjälpa sig fram
genom lysande öfversättningar ur lysande engelska
magazines — eller något sådant där yrkesmässigt
praktiskt. — Nej, original måste det vara ...
Slutligen en dag frågade min syster — antagligen med
redaktörknifven på strupen: »Du kan väl skrifva en
följetong, Alfhild?»
»Jaa då», svarade jag, till synbar lättnad och
möjligen häpnad.
Såvidt jag minns rätt, erfor jag icke en
sekunds tvifvel om att det icke var precis lika lätt
att skrifva en följetong som att läsa en; men hade
någon sagt mig att detta var att författa, då hade
jag med glödande harm opponerat mig.
Författa! Detta stora, härliga, ofattliga, som
kom mig att med vördnad betrakta till och med
stadens snedaxlade bokbindare, »undermannen», som
fick lefva sitt lif bland böcker, böcker, lifvets sötma
och sol och min eviga längtans eviga mål . . .
Naturligtvis föll det mig icke in att något, som var så lätt
att göra, kunde behöfva »arbetas på». Nej, bort
det! Direkt in i tidningens spalter flödade »Aixa, eller
det bortröfvade barnet». Jag har sedermera från
fullt trovärdigt håll hört att berättelsen lär vara
något rysligt, och därom är jag lifligt öfvertygad.
Det enda jag minns af historien är, att den
skolmamsell, från hvilken den olyckligt misshandlade
Aixa rymmer, flaxar öfver torget i en gräsgrön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
