Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensitivan av Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENSITIVAN.
27
slädar packade med rosenknoppar — ingen af oss
var öfver tonåren — upp på stora torget ... Rent
fruktansvärdt käck åkte jag i spetsen i en liten
kokett utstyrd kappsläde förspänd med ett af de
dygdiga, fromma djur, som heta ölänningar. Den här
ölänningen hade, äfven han, små vanor: bland
annat tyckte han inte om att bli körd af ett par
flickhänder. Han vände sig om, skelade och så, pang,
hufvudet i bringan och jag på hufvudet i närmaste
drifva ... Ja, aldrig har en ståtligare början fått ett
snöpligare slut .. . Det var då ’han-han’, flegmatisk,
sarkastisk och hvit, trädde fram, lyfte upp min fallna
storhet och försmädligt frågade: »Hur gick det nu
med den mycket lilla näsan!» »Mycket lilla!» Var
det möjligt för en något så när normal femtonåring
tåla en sådan usel osanning! Därtill kom att, medan
vi »stodo på torget», hade en gammal försupen
soldat, som hette Fält, nödtorftigt uppsnyggad, gått
från släde till släde och sjungit en nidvisa till ett
halfaln långt positiv — ostämdt metervis ... en visa
diktad af »man».
»Man» kände sig sårade ända in i sina snöhvita
själars innersta djup. »Man» hade just kommit
öfverens om att det vore skäl begagna sig af det sista
föret — hvarför just af det sista! — när vi — hemska
mara — jag hoppas det inte stod maror! — hissat
emancipationens anskrämliga fana — och etc. »Man»
var förtviflad öfver oss .. . »man» var förkrossad
öfver oss ...»
Kvick och rolig lär visan ha varit ... i hvad
fall som helst kunde vi icke lämna den utan afse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
