Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HÖSTSTORMAR.»
39
den första barnsligt öfverspända form, hvari jag
sökt utlopp för mina tankar, och fick blicken
öppen för den lika enkla som svåra konsten: att
teckna efter lifvet. Jag hämtade nytt mod efter de
motigheter som nedslagit mig och grep mig an med
att skrifva »Marianne» och »Höststormar», till hvilka
jag tog stoffet ur den miljö, hvari jag lefde.
Jag blef, sedan väl de första svårigheterna voro
öfvervunna och jag från åtskilliga kompetenta håll
fått bekräftelse på att jag ej saknade talang, till den
grad road af att skrifva, att jag knappast hade sinne
för något annat. Allting hänfördes till min
diktning; åsynen af naturen födde tankar och bilder,
musikens toner framkallade för mig upprörda
scener och samtal, personer och lifsförhållanden, som
mötte mig, blefvo genast underkastade en tyst
pröfning, huruvida de lämpade sig till stoff för en
berättelse eller ej. Inom mig arbetade och sjödo
tankarna med ett brusande vårlif efter envist, långt
vintermörker; jag trodde mig ha funnit, hvad jag
så länge förgäfves sökt, ett mål för min tillvaro,
och detta gaf mig en förnimmelse af harmoni och
visshet, som jag aldrig förr ägt.
Man skulle ju möjligen kunna säga, att häri
låg något af konstnärsglädje; men om jag strängt
och ärligt analyserar mina känslor från denna
period af mitt lif, så kan jag icke annat än med
största inskränkning gifva dem denna vackra
benämning. Kanske framskymtade dunkelt för mig ett
konstens ideal, som ingaf mig kärlek och vördnad,
men till det mesta var nog njutningslystnad drif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
