Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
MATHILDA ROOS.
outsägligt af allt detta prat; jag var ju tränad i de
ömtåligaste punkterna inom mig, de bägge
grundlagar, på hvilka jag byggde hela min lifsåskådning:
kärleken och skönhetskänslan. Jag hade, om än
ofrivilligt, brutit mot bägge; jag hade beredt sorg
och oro åt en medmänniska, som därtill var min
vän, och jag hade gjort en handling, som inför
världens ögon tedde sig ful och osympatisk. Och
jag visste att jag icke kunde ursäkta eller förklara
mig; ty för det första skulle ingen tro mig, om jag
sade, alt oförstånd och naivitet var skulden till allt,
för det andra var nog för tillfället tystnad det
säkraste medlet att få pratet att dunsta bort. Jag teg
således, mötte hela stormen af ogillande utan att
böja mig, och lät stoltheten öfverskyla hur såret
blödde. Och mellan mig och min vän blef
ingenting förändradt; hon förstod mig, hon var nog
storslagen och kärleksfull att inse, att rätta sättet att
bedöma en människas handling ej är att se på de
yttre följderna utan på de inre motiven.
Men all min glädje öfver den litterära
framgång jag haft var helt och hållet förstörd. Och
jag insåg, att enda sättet att i någon mån godtgöra,
hvad som skedt, var att tills vidare uppskjuta
berättelsens utgifvande i bokform. Jag sade således
ett bestämdt nej åt de förläggare, som gjorde mig
dylika förslag.
Den andra beskyllningen mot »Höststormar»,
som uttalades man och man emellan och framfördes
till mig på en mängd olika vägar: att berättelsen
var djärft realistisk, hade nog också sin riktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
